Min vän Micki har gjort, en, nästan, sann film, om vårt vingårdsbesök som jag skrev om i förra bloggen.
Om vingårdar och vinmakare i Frankrike, Italien och Spanien med de godaste vinerna, bästa krogarna och ett och annat recept
Min vän Micki har gjort, en, nästan, sann film, om vårt vingårdsbesök som jag skrev om i förra bloggen.
Vi befann oss på Domaine des Féraud, strax utanför den lilla provensalska staden Vidauban, mitt i appellationen Côtes de Provence.
Ordet appellation har du säkert hört många gånger genom åren, men det var först där, med jord under skorna och rankor runt omkring oss, som det landar på riktigt. En appellation är ju egentligen ett löfte om ursprung, om kvalitet, om ett visst sätt att göra saker. Om att jorden, klimatet och människorna tillsammans skapar något som inte går att kopiera någon annanstans.
Vi var tio personer i vårt lilla vinprovargäng med Leo som guide. Han tog oss med ut på fälten och berättade om druvorna, om vädrets betydelse och om arbetet som pågår nästan året runt. Det är något särskilt med att få möta människor som kan sitt vinhantverk och samtidigt är generösa nog att dela med sig av det.
När vi sedan satte oss i det ljusa provningsrummet och fick vinerna upphällda i glasen kändes upplevelsen mer sammanhållen. Jag tycker ofta att vin handlar om just det, att knyta ihop smak med plats och med maten som är typisk för området. Att förstå att det man har i glaset faktiskt är resultatet av ett landskap, av väder, av beslut som tagits långt innan flaskan öppnades.
Alla viner är eko-viner. Gården producerar mest rosé, vilket kanske är det man spontant förknippar med Provence. Men den här gången var det det röda och det vita som vi alla uppskattade mest. Det var de flaskorna som fick följa med hem och varje gång jag öppnar en av dem vet jag att jag kommer att tänka tillbaka på den där lite blåsiga morgonen bland vinrankorna.
Vi uppskattade mest:
Signatur, gjort på 100 % Rolle
Grand Cuvée, gjort på Cabernet Sauvignon och Syrah
Sedan lunch i Vidauban på Bastide de Magnan som bjöd på en fantastisk lunch med confiterat lamm och en massa annat gott. Där valde vi ett rött från en annan av våra gillade vingårdar Domaine de la Fouquette men det är en annan historia och den vingården tar vi på nästa vinutflykt...
...på vinprovning igår kväll i Antibes. Ikväll var det Bourgogne som gällde. Stökigt, proppfullt, men trevligt och mycket snack och förväntan.
Vi var hos Olivier som valt ut fyra viner, två vita och två röda för kvällens provning. Jag är lite svårflörtad när det gäller viner från Bourgogne: De vita är ofta lite för ekade för min smak, tar helst en Chablis som ju också kommer från B. men nästan alltid med ingen eller mycket lite ek. De goda röda brukar kosta skjortan.
Vinet var bra balanserat med lagom syra och en mjuk bärighet. Gott och mycket lättdrucket, men med fin karaktär. Hade köpt det hos kunniga Maresa i Dolce Aqua, strax norr om Ventemiglia i Italien. Hennes Enoteca Re är ett hål i väggen i byn men ett av Italiens bästa enotek. Vinet kostade 15 euro.
Här recept på ragun som vi lagade till vinet:
Till 8 pers som vi var:
600 g nötfärs, 1 gul lök, 300 g rökt sidfläsk, 2 stjälkar selleri, 2 morötter, 3 vitlöksklyftor, 3 tomater, passerade tomater ca 2 dl, buljong, 1 flaska rödvin och timjan, rosmarin, salt, peppar.
Fräs färsen, sidfläsket och löken. Blanda sedan allt och låt koka ihop i ca 2 timmar.
Strimla squash och lägg den som en botten och sedan på med ragun och toppa med en massa finriven parmesan.
Bon appetit!
Vi smög försiktigt in på gården... ingen var här, ingen att fråga. Husen var medeltida, stora, imponerande. Det kändes lite spöklikt. Var det här verkligen Maison du Vin? Det såg mest ut som en stor katedral. Plötsligt knarrade det till. En trädörr öppnades och en man i slitna kläder och gammal skäggstubb klev ut. Men det var från den allmänna toaletten där han förmodligen hade sovit i natt...
Vi närmade oss långsamt en annan dörr som plötsligt öppnade sig med ett gnisslande ljud. En kvinna kom emot oss och nu kändes det som om vi hade hittat rätt. Madame Edwige hälsade oss välkomna att titta, dofta och smaka på traktens vin - de från Gaillac. Vi var i inne i klostret, Saint Michel Abbey, nästan på stranden av floden Tarn.
| Klostret, kyrkan och Mason du vin |
https://vignobles-occitanie.fr/en/domaine-plageoles/
I hjärtat av den medeltida staden Chinon hade vi vårt högkvarter. Vi var några vinintresserade som tillbringade ett par dagar i området Tourraine i Loiredalen.

I Bourgeuil finns också Domaine Catherine & Pierre
Breton. Vi träffade Catherine som lotsade oss genom en intressant provning av
deras röda. Innovativt ställe! Vi föll bland annat för "La
Dilettante" som får ligga i betongägg som must och utan tillsats av
svavel. Ingen filtrering av detta vin. Gott! Härliga viner överlag och Cab
Franc när den är som bäst.
Alla vingårdar vi besökte är eko-certifierade eller biodynamiska (Demeter) och använder väldigt lite svavel i vinifieringen. Det mesta av druvorna plockas för hand. Vinerna innehåller lagom mycket alkohol, oftast mellan 12 och 13%. Sympatiskt!
Vänstra stranden, Medoc-halvön, bjuder på ganska strama och komplexa viner med cabernet sauvignon som huvud-druva. Alltid blandade viner här. På högra stranden ger huvud-druvan merlot mjukare viner som ibland klarar sig själv men andra druvor kan också blandas i.
Madame hämtade en flaska vin som var betydligt mera värt än boken hon fick där jag skrivit om vingården, Clos du Mont-Olivet, min favorit i området. Jag undrade lite hur hon skulle kunna läsa eftersom hon inte kunde svenska, men Google Translate skulle nog fungera.
Gården ägs och drivs av familjen Sabon och har gått i arv i
några generationer. Från början ”gifte man ihop” olika markområden för att
kunna skapa vingården. Séraphin Sabon från grannbyn Serignan du Comtat gifte
sig med Marie, dotter till Romain Jausset, markägare i Châteauneuf-du-Pape. Frågan är om de unga tu hade något att säga till om... På
det sättet skapades "Clos du Mont Olivet" år 1932.
Vinerna från gården
håller hög kvalitet och är bland de bästa i Châteauneuf-du-Pape. Vi beställde
några flaskor av Le Clos du Mont Olivet 2018 och skulle hämta upp flaskorna i
byn. "Kontoret” ligger på en liten bakgata inne i byn och är mycket
oansenligt och svårt att hitta eftersom inga braskande skyltar visar vägen.
Efter lite letande hittade vi rätt dörr och knackade på. En man med ett leende
på läpparna sträckte ut en påse med de viner vi beställt. Krångligare än så var
det inte. Vinet var som en dröm; fullmatat med koncentrerad kraft, elegant och
med fin textur och balans och med en lång eftersmak.
Nyss hemkommen från Bordeaux med smaken kvar av alla goda viner fixar jag en vinprovning i Stockholm den 6 november (kan behöva ändras till 7 nov om vi måste byta lokal pga stort intresse och många anmälningar). Det blir dock inga Gustav II Adolf bakelser men häftiga och goda viner, några direktimporterade och passande mat till. Det blir väl utvalda viner och dom jag gillar bäst.
Vi kan vara 12 provare så anmäl dig gärna snabbt innan det blir fulltecknat. Skicka mail till wine.cepage@gmail.com så får du adress och närmare uppgifter om vinprovningen och kostnaden.
Vägg i vägg med kyrkan (som ser ut som en katedral) ligger Maison du vin i den härliga medeltidsstaden Gaillac. En vänlig och kunnig Madame rekommenderar och diskuterar kring de lokala vinerna med oss vinnördar.
Efter att ha svishat förbi världsarvet Carcassone, Europas största och äldsta fästning åkte vi genom katharernas land mot Toulouse och sedan till Gaillac. Vackert landskap, lite öde men så äkta och med tydliga historiska vingslag. Ruiner från katharernas borgar på toppen av kullar och berg. Tidig kväll kom vi till Emelie som driver ett härligt chambre d'hôtes i Gaillac. Fantastiskt ställe i ett hus från 1400-talet. Sedan dess vackert renoverat - förstås...
Det mesta som produceras av dessa druvor blir naturviner. Vinmakarna gör i stort sett som man alltid gjort. Inga tillsatser av kemikalier. Bra både för dem och för oss konsumenter. Spännande viner och inte alls Bordeauxkopior som en del vinmakare gör eftersom de är lätta att sälja och svälja.
På kvällen åt vi mycket gott på vår favoritkrog, Vigne en Foule i stan´s centrum. Det vita vinet var gjort på 100 % av druvan mausac från Domaine Plageols. Gott!
| Mathilde tog fram en flaska där "proppen" skulle tas bort... |
En duktig och påhittig tjej som har tagit över familjevingården i byn Vaudemange i Champagne. Byn är klassad som en premier cru-by. Den ligger strax nedanför den sydöstra delen av Montagne de Reims, den skogbevuxna kullen söder om staden Reimes. Den här byn och några byar intill odlar mest chardonnay. Vi provade oss igenom Mathildes alla champagner, inklusive en av hennes millesimes. Mycket välgjorda och med bra balans och fina och behagliga bubblor.
På hennes vingård och hos flera andra småodlare som vi också besökte har champagnerna personliga uttryck och ligger bra till prismässigt, mellan 20-30 euro/flaska.
Vi korkade upp en Rochet-Bocart (=namnet på vingården), Blanc de Blancs, extra brut, från Mathilde till lunchen. Kan bara säga att den var jättebra.
![]() |
| Utsikt från mitt fönster på kvällen |
Belleville, där jag tillfälligt slagit ner mina bopålar är långt från de turisttäta delarna av Paris. Jag är nog den enda turisten här.
När baron Haussman på 1800-talet skulle plöja ny mark till boulevarderna fick den fattiga arbetarbefolkningen flytta. Och det gjorde de - uppåt på höjderna dit än idag inga snörräta boulevarder kommit. Husen står som utslängda i en charmig röra. Gamla som nya. Här hittar man det genuina Paris.
Det sägs att omkring 100 olika nationaliteter i vågor hittat hit under åren. Invandrare från de forna franska kolonierna, flyktingar från Östeuropa, Turkiet och Armenien. Kineser, vietnameser, italienare och judar. Och alla har de satt sin prägel på Belleville. Det är en tillflykt för alla och jag har upplevt mycket vänlighet här.
Nu ska jag ut och handla i de många små specialbutikerna på rue Belleville. Massor av ost- och vinbutiker, chocolatiers som är riktiga konstnärer och alla dessa slaktare och traiteurs. Fransmän verkar äta som hästar men ser inte alltför välnärda ut.
Bonne soirée! och vi ses snart för en promenad i den jättestora parken Butte-Chaument som ligger i Belleville och för vinskördefesten i Montmartre som ligger nästgårds. Kolla bloggen.
Viner har gjorts i tusentals år och vaggan stod i nuvarande Geogien - Turkiet - Iran. Greker, etrusker och romare odlade och tillverkade lite senare. Vinrankorna var från början vilda och några vidare anläggningar för vinifiering fanns naturligtvis inte. Vinet blev som det blev. Lerkrus och amforor har länge använts både när vinet tillverkades och fick jäsa och sedan för förvaring.
Vinerna späddes ofta ut med vatten. Varför vet man inte säkert men kanske för att mildra berusningen och för att kunna dricka mer. Det ansågs vulgärt att bli alltför berusad i det gamla Rom. Det var inte bara för njutningens skull som vinet flödade. Ofta fick vin vara basen när man tillredde mediciner i det gamla Grekland.
| Fanns han verkligen - den vackre Dionysos |
Traditioner i Frankrike och i Sverige skiljer sig rejält åt på julen. I Frankrike äter man ostron, gåslever, surkål med skaldjur, fruktdesserter, nougat och mycket mer. Allt nersköljt med champagne förstås. Till vår julskinka kan man faktiskt dricka vin med gott resultat. Välj gärna ett lite kryddigt rött vin gjort på druvan Pinot Noir från Nya Zealand eller Kalifornien.
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!
Jag kände att det hade blivit väl mycket vin och vinprovningar och frågade om jag kunde få en alkoholfri öl till middagen. Den trevlige mannen på restaurang Racine i Uzès tittade på mig och sa mycket bestämt - NON, MADAME. Efter att ha skvalpat i mig vatten till maten riktade jag åter mitt intresse till vinet.
Området runt Uzès är inget känt vinområde även om vinodlingar har funnits sedan urminnes tider. Området har medelhavsklimat med en blandad jordmån - sandsten, märgel, småsten, vall, gammalt alluvium och hård kalksten. Det tillhör vinområdet Södra Rhone och fick år 2013 en egen appellation, AOP Duché d'Uzès.
Det görs inga stora mängder vin men vinerna håller mycket god kvalitet. Vinregionen ligger i en korsväg där Cévennerna, Languedoc och Provence möts vilket visar sig i vinerna. De röda är generösa, kryddiga med inslag av lakrits och görs främst på druvorna Syrah och Grenache. Rosévinerna är kraftfulla och aromatiska med en tydlig grenacheton. De vita är rätt intensiva med aromer av persika och aprikos, framställda på druvorna Grenache blanc och Viognier.
Prova vinerna från anrika Domaine Saint-Firmin, en vingård som ligger nästan mitt i byn.
Men, det känns faktiskt lite fuktigt här, sa jag. De två uthyrningsrummen var, trots att de var tjusigt inredda, inte riktigt vad jag tänkt mig…de låg i källarplanet och där kändes det lite ruggigt. Här är delar av den privata delen av huset på högre nivåer. Riktigt läckert!
Men inga krusiduller här inte. Den sympatiska Madame S ordnade snabbt så att jag och mitt sällskap kunde ta in hos Madame E, några kilometer söderut, inne i den historiska delen av staden Uzès. Vilken härlig och vacker stad!
Stan´har numera cirka 8000 invånare och har ett stort välhållet och vackert historiskt centrum. Hjärtat är La Place aux Herbes där marknad har hållits varje vecka sedan 1200-talet. Varorna är utmärkta och av hög kvalitet med mängder av närodlade grönsaker. När jag var där i början på hösten fanns både gula kantareller och stora präktiga Karljohansvampar och massor av annat ätbart.
![]() |
| Uzès, Place aux Herbes by night |
![]() |
| Svamparna på torget! |
Historiskt var Uzès en textilstad där man odlade silkesmaskar för framställning av siden och man producerade även tyg av ull och bomull. Den franska staden Nîmes som ligger drygt två mil sydväst har sedan 1700-talet varit känt för sin tillverkning av ett starkt, tättvävt, sidenliknande tyg som kallades för serge. När Levis i USA gick över till att tillverka sina byxor i blått kallade man dem för serge de Nîmes, alltså siden från Nîmes även om tyget nu var av slitstark bomull. Vilket snart skulle komma att förkortas till denim.
... här är jordmånen skiffer vilket tillsammans med sediment från floden Argens ger mycket bra förutsättningar för att göra gott vin. Vi träffade vinmakaren Jean-Pierre Roche som tillsammans med sin fru Laurence gör mycket bra och välbalanserade viner.
Vi fastande särskilt för det vita vinet gjort på 100% av druvan Rolle. Fantastiskt strukturerat, aromatiskt och med bra balans. Gick fint till vårsparrisen. Även det röda och rosén är mycket bra; fin syra och kropp och lång eftersmak.
Vingåden är bara på 7 hektar och ligger mitt i ett ganska vilt område i utkanten av Maures-bergen. Det finns gott om rävar, grävlingar, småhjortar, vildsvin...som gärna vill sätta i sig druvorna när de är lagom mogna. Fåren skuttar runt mellan vinraderna och äter gräs för på den här vingården är man "en bio".
Jag bara säger det BLIK
Förutom att titta på vinet för att bedöma utseendet - färgintensitetet, om det finns oklarheter, grums eller slöjor i vinet så ska du smaka enligt BLIK.
Nu till smaken....
B När du har vinet i munnen och gurglar runt ska du tänka på balansen. Känns vinet behagligt och balanserar syra-strävhet (=tanninerna) - sötma och frukt/bär och eventuellt om du känner lite lagom av ekfaten om det legat på ektunnor.
L När du svalt vinet - ligger smaken av vinet kvar i munnen helt kort eller länge. Ju bättre kvalitet desto längre känner du smken i mun och svalg. Längd!
I Har vinet en egen identitet och "personlighet", känner du vinets arom och smak på ett tydligt sätt. eller är det som lättsvald saft utan profil? Är det tillräckligt intensivt för att du ska uppfatta det som ett bra vin?
K Finns det flera "stråk" av smakupplevelser i vinet? Ligger smaken i lager på lager? Är det komplext eller återigen - är det som lättdrucken saft... Ett bra och välgjort vin är komplext och känns spännande att prova.
Sedan ska vinet drickas tillsammans med mat och då händer det mer saker i munnen