The French Wine is not Dead!





Vi klev in på vinbaren i gamla stan i en sydfransk stad. Väggarna var fullständigt tapetserade med hyllor med vin. Vinbaren är egentligen också ett litet brasseri där man kan äta mat till vinet man provar. Stället ägs av en entusiastisk vinälskare som är mycket kunnig. Man har mest eko och framförallt en hel del naturviner.

Vi provade ett naturvin som vi helt enkelt inte kunde motstå på grund av namnet, The French Wine is not Dead. Vinet är till stor del framställt på en gammal lokal druvsort som heter Terret Bouret. Finns att beställa på Systemet. Gott!

Nu vill jag bara ha naturvin!

Nu har även de berömda vinmakarna börjat göra naturvin eller naturligt vin. Vin som man gjorde innan alla dessa kemikalier började tillsättas i jorden och under vinifiering. Vin som går ett (eller flera) steg längre än ekologiskt. Handplockade druvor, ingen tillsatt jäst och ingen sulfit i slutändan. Känns bra för hälsan men framförallt smakar vinerna mer. Det här gillar jag!

Tillsammans med G och S-B slog vi oss ner på restaurangen Nacional i Antibes. Till vår tapas och rumstek hittade vi till vår glädje ett rött naturvin från Beaucastel, familjen Perrin. De har sin vingård som många av er vet i  Châteauneuf-du-Pape.

Kanongott och välgjort vin! Kostar 7.5 euro (drygt 70 kronor) på nätet.

Såhär skrev en vinkritiker om vinet:" Loaded with fleshy black plums, blackberries and blueberries. Full-bodied with smoky forest floor. Mouth-filling and rich. One of the best organic wine producers worldwide.

Kultvin

I en tidigare blogg kom namnet Domaine de Trévallon upp. Det är en vingård som "gått före".

I dagens läge vill de flesta av oss ha naturliga viner som är fria från en massa kemikalier och med "terroir. Vad nu det är... Jo:

Såhär tycker jag och många andra: Viner ska vara personliga och typiska från det område där de vuxit. Den lokala traditionen att göra viner och som passar till den lokala maten är jätteviktig. Alltså vill vi inte längre dricka viner från vinfabriker där smaken slätats ut med kemikalier och diverse processer så att det ska passa alla. De blir anonyma och förmodligen hälsovådliga.

På vingården Domaine de Trévallon görs ekologiska kultviner. Den ligger i området Bouches-du-Rhône, mellan Rhône, Languedoc och Provence. När konstnären/blivande vinmakaren Rèné Dürrbach köpte marken 1955 ville han ha något avlägset och fridfullt. Han fann ett stycke kargt och relativt ogästvänligt land. Tillsammans med sin son, och nuvarande ägare Eloi, röjdes marken upp. 1976 kom den första årgången av Domaine de Trévallon. 

Varför de planterade Cabernet Sauvignon och Syrah här i gränslandet mellan olika vinområden är förmodligen mer slump än vetenskap. I boken “Etude des vignobles de France” skriver Dr. Guyot att man före phylloxeran odlade just Cabernet och Syrah i Provence och som tillsammans gav fantastiska viner, och så blev det här.
Kolla på denna intressanta länk:
http://www.domainedetrevallon.com/philosophie1.php?LangueSite=en

Vet ni var Friuli ligger???

 

Vinmakaren  Michele Moschioni har sin vingård  på sluttningarna nära den longobardiska staden Cividale. Han renoverar skärmaskiner från Berkel och producerar också de mest underbara, täta, häftiga röda viner vi träffade på i den här trakten. Annars görs mycket gott vitt i området.

Läs mer om hur vi provade vin och åt god mat i den här delen av Italien på Gunillas blogg: http://rivieramoments.com/2015/04/04/friuli-en-okand-men-spannande-del-av-italien/ .

Aix-en-Provence, en kulturell pärla i södra Frankrike

 

Åker du till de sydliga delarna i Frankrike måste du besöka den här vackra staden som riggades av romarna redan på 400-talet! Vi strosade längs Cours Mirabeau, huvudgatan och gjorde avstickare in i gamla sta´n med sina mysiga gränder och småbutiker. Vi njöt av frånvaron av tingel-tangel och annat "turistiskt" som så ofta finns i alla städer härnere. Nej, istället var det annonser om barockkonserter och utställningar som mest var i blickfånget och Paul Cézannes ande var närvarande nästan hela tiden. 

 

Varsin espresso på kultkaféet "Les deux garcons".

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagen innan hade vi provat vin på Villa Minna, någon mil utanför och sedan sovit på Mas de Fauchon som är en gammal provencalsk gård, ombyggd till hotell. Kan rekommenderas. Vackert, tyst (ligger mitt i skogen...) och smakfullt.

 

Vinerna i området runt staden, i apellationen Coteaux d'Aix-en-Provence, håller hög kvalitet och är mest röda. En av våra favoriter är det ekologiska kultvinet som kommer från Domaine de Trévallon här i trakten. Så sent som på 1970-talet röjde Rèné Dürrbach tillsammans med sin son några hektar för vinodling. Det är kargt och ogästvänligt så vinrankorna får lida... Då brukar vinet bli bra. Druvorna som trivs här är Cabernet Sauvignon och Syrah. Mer om vinerna i näst blogg...

 

 

 

 

Vi gjorde en utflykt till Villa Minna...

I en lite kylig men lovande morgon träffades ett gäng taggade munskänkar från sektionen Munskänkarna Stockholm International och från sektionen Munskänkarna Provence. Snabbt kom Emil ut på gårdsplanen, en trevlig kille från Nora, som blivit svärson i huset och jobbar på vingården.

Vingården är helt ekologisk och omfattar 15 hektar. Den ligger i södra Frankrike mellan Aix-en-Provence och Salon-de-Provence. Egentligen inte helt och hållet i appellationen Aix utan delvis också utanför klassificerat vinområde.

Här odlas druvor som är typiska både för Provence och södra Rhone, Mourvèdre, Caladoc, Marselan, Vermentino (=Rolle), Roussane, Marsanne, men också Cabernet Sauvigon. Konstigt nog gör man ingen rosé. Det är fokus på rött och vitt. Och vilka goda viner! Vi fick prova viner allt ifrån 2004 och framåt. De vita var friska och härliga och vann verkligen på iblandning av de "rhonska" gröna druvorna. De röda hade legat på äldre barriquer och hade därför en friskhet och bärighet utan några övertydliga fattoner. Kan lagras länge. Alla vinerna drack vi sedan till den goda buffetlunchen som familjen Minna och Jean-Paul Luc med hjälp av dotter och Emil hade ordnat.

Vad gjorde vi sedan? Vill du veta mer kan du ansluta dig som följare till bloggen!

 

I najadernas gränd...



I Antibes finns Najadernas gränd som är slaktarens gata (heter nu Rue de Sade) där i hjärtat av gamla stan. Marianne Greenwood tillbringade sju år i  en sal i det medeltida Grimaldi-slottet i Antibes, vilket också inrymmer världens första Picasso-museum. Tillsammans med museichefen Dor de la Souchère arbetade hon som fotograf med praktverket Picasso in Antibes som sedan publicerades 1960.

Evert Taube bodde under många vintrar i Antibes och Marianne blev hans vän och arbetskamrat. Tillsammans gjorde de två prosaböcker med Evert som författare och Marianne som skicklig fotograf. Den  mest kända boken är Svarta Tjurar och utspelar sig i Camargue vid Rhônes utflöde i Medelhavet.

Det är just i den gamla delen av Antibes vid Côte d'Azur som den smala passagen finns, som Taube så poetiskt döpte till Najadernas Gränd.