Längs den franska sydkusten...vi kom till Bandol

Vi susade längs franska sydkusten, längs havet. I högtalarna spelade Nino Ferrer "Les Cornichons" och franska chansons. Vi sjöng med så gott vi kunde. Solen strålade och havet var helt enkelt oemotståndligt blått och inbjudande. 

Snart kom vi till Bandol, den lilla vinorten vid havet strax öster om Marseille. En härlig vinort och ett vinområde med kvalitetsviner. Även om produktionen av rosévin ökar alltmer där är det här ett historiskt rödvinsområde med genomgående hög kvalitet på vinerna och med dominans av druvan mourvèdre. Enligt de lokala vinlagarna måste vinerna härifrån innehålla minst 50 procent av mourvèdre och lagras på ekfat i minst 18 månader. Redan under romartiden skeppades vin ut från Bandols hamn. Vinet nådde vida omkring och dracks vid Ludvig den XIV.s hov i Versailles.

 Området som omfattar 1300 hektar ligger alldeles vid havet. Från vingårdarna har man en underbar utsikt över Medelhavet. Druvan mognar sent och trivs på de varma sydsluttningarna med närheten till havet. Vinerna blir mörka, tätt packade, kryddiga och med utpräglade tanniner. De behöver lagras flera år för att uppnå sin bästa nivå. Jag läste för en tid sedan att mourvèdre kallas ”den latinska machodruvan” och då förstår ni hur den är och hur vinerna kan bli.

Det finns flera bra vinmakare i Bandol och jag har varit hos rätt många. Intill vattenrutschkanan vid stranden i Sanary-sur-Mer ligger ett vinslott från 1600-talet, Château Pradeaux. Inte mycket verkar ha hänt sedan dess, slottet är lite luggslitet och vinfamiljen något märklig, men vinerna är bra och det verkar som om vinmakningsrecepten har hållit sig genom århundradena. Vi provade rött och rosé medan barnen tjoade från rutschkanan.

Jag gjorde ett oförglömligt besök på Domaine Tempier. Där fick jag hela historien om vingården berättad för mig. 

År 1936 gifte sig Lucien Peyraud med Lulu Tempier, dotter till Alphonse Tempier. Tillsammans fick paret gården Domaine Tempier som bröllopsgåva från Lulus föräldrar. De fick ordning inte bara på sin egen vingård som var lite nedgången, utan de inspirerade resten av Bandol att återplantera mourvèdre och höja kvaliteten på vinerna. Området hade inte hämtat sig från vinlusens härjningar och världskrigen och var återplanterat med enkla druvsorter. 

Jag träffade Lulu för ett antal år sedan när jag tillsammans med vinvänner besökte vingården. Hon var då en mycket gammal dam som förklarade att hon aldrig drack vatten utan bara vin och helst från den egna vingården. Vi som var där smakade vinerna och de är outstanding, förmodligen de bästa i Bandol. Jag förstår Lulu.

Om du vill, läs mer om vinområdena i Provence och om de små fina familjedrivna vingårdarna i min bok. Beställ direkt från mig hsandmark@gmail.com  så skickar jag eller från Bokus. Boken kostar 269 sek:

Le Marche - bedövande vackert och okänt

Vi var förstås här för vinet. Genom massor av tunnlar kom vi från Umbrien i väster och passerade Perugia och Assisi innan vi nådde Le Marche. Här odlas vin tillsammans med andra grödor och de bästa vinerna kommer från de små familjedrivna bönderna. Priserna på vinerna ligger vida under de viner man finner i närbelägna Toscana. Mycket i inlandet är orört och det finns massor av kultur men inte många turister. 

Det finns både rött och vitt. Eftersom området har en lång kust görs det mycket vitt till alla rätter på fisk och skaldjur. Ofta används de lokala druvorna pecorino, verdicchio och passerina. Druvan montepulciano, ibland tillsammans med sangiovese dominerar bland de blå druvorna.

Alldeles söder om den charmiga provinshuvudstaden Ancona ligger området Rosso Cònero, högt uppe på berget. På den lilla vingården Serenelli, som leds i fjärde generationen av Alberto provade vi välgjorda viner tillsammans med jättegod lasagna. De röda görs på druvan montepulciano och är bra balanserade, välgjorda och tilltalande. Vinerna görs med hjärtat och med stort intresse att få fram det bästa.

Familjen Serenelli med Alberto längst ner till höger

De har hållit på i 2000 år...

 

Georges Rasses är vinodlare på gården Vignoble des Hautes Collines, en av de få vingårdarna i den här delen av Alpes Maritimes i Provence, helt nära staden Nice. Nedanför bergsbyn byn Sainte-Jeannet. Vingården har funnits i 2000 år (!) och drogs igång av romarna när de var i södra Frankrike och erövrade. 

Rött, vitt och rosé får först tillbringa en tid i glasdamejeanner utomhus, i solskenet. Sedan läggs druvmusten i äldre ekfat. Vinerna blir förvånansvärt bra med tanke på all värme och allt solljus de utsätts för. 

Georg är en trevlig vinbonde som gärna berättar om sina viner med glimten i ögat. När han hade bjudit oss på ett tanninrikt rödvin bjöd han oss på några svarta oliver. Sedan var vi redo för fler viner... Förmodligen gör oljan från oliverna att slemhinnor och nerver piggar på sig. Logiskt.

Besök om du är i närheten! Spännande och vidunderligt vacker trakt med Medelhavet i blickfånget och vinfält som lutar neråt i söderläge.

Rosé och bokmingel på lördag?

 Välkommen till min trädgård nu på lördag (2 okt) vid 15-tiden!

Jag bjuder på ett glas rosé och det blir  bokmingel! Det handlar om min senaste bok som jag tryckt upp i ytterligare en upplaga. Den första tog snabbt slut. Trädgården och jag finns i Antibes. Meddela mig att du kommer så skickar jag adressen.

Om du vill köpa min bok, eller få en signering på en redan inhandlad bok eller bara ta ett glas....Om du är långt härifrån och inte kan komma kan du beställa boken från Bokus.

Välkommen! // Hélène

mail: hsandmark@gmail.com 

Languedoc på g!

 Förra veckan var vi några som åkte till Languedoc för att botanisera och lära mer om vinerna. Området är jättestort och man måste välja vilka delar man ska fokusera om det bara är en tredagarsvisit. Det blev vinområdena Faugères, Saint-Chinian och La Clape. Kolla gärna på kartan längre ner.  Fantastiska viner som är välgjorda, varierande och bra i pris!

Igår var vi 12 personer som provade fyra av vinerna vi hade tagit med oss. Vi var överens att L är på väg upp - ordentligt. Bäst av de fyra var Expression 2018 från Mas Olivier i Faugères.

Här är vinerna vi provade:

Vinområdena i Languedoc (och Roussillon finns också med):

En pärla i Nice...

 

På kullarna ovanför den vackra staden Nice ligger det pyttelilla vinområdet Bellet. Vi var färdiga med vingårdarna och inköpen och rullade ner från Bellet till stan’ i vår hyrda bil. Nu var det tid för lunch. Det finns många bra restauranger i Nice. Maten som smakar av Medelhavet, och särskilt i Nice, skiljer sig från övriga Frankrike. Det finns också en stor påverkan från den italienska matkulturen. Lokala specialiteter som Socca, en tunn pannkaka gjord på kikärtsmjöl som serveras med lite svartpeppar, Pissaladière, en lök- och anjovispaj och Salade Niçoise med tonfisk, ägg och ansjovis är typiska maträtter. Men det finns fler. De genuina restaurangerna i Nice serverar traditionell, lite stadig och enkel mat eftersom Provence för inte alltför många år sedan var en ganska fattig region.

Är man i Nice behöver man inte bli ruinerad för att äta bra mat. Men går det att hitta en traditionell restaurang i gamla stan’ i Nice? Jodå, Le Comptoir du Marché på gränden med ungefär samma namn, 8, rue du marché. Vi hade fått höra att restaurangen hade underbart god mat och att nästan bara »urinvånare« smörjer kråset där. Endast några steg från blomstermarknaden. En restaurang med vällagad mat mitt i gamla stan’ i Nice som annars är full av turistfällor.

Vi hade fått restaurangen rekommenderad av goda vänner, annars hade vi aldrig hittat den eftersom den ligger mycket diskret i den lilla gränden. Det märktes att maten var lagad av bra råvaror och rätterna en hommage till det franska och särskilt det Nice-inspirerade köket. Patén var fantastisk god med konfiterad lök till, den lilla kycklingenpå grönsaksbädd och ostarna i slutet av måltiden var mycket goda.

Vinlistan var enkel. Bra att kunna beställa vin glasvis. Vi drack varsitt glas rött, Cuvée M, gjort på 90 procent av druvan mourvèdre och 10 procent grenache från Domaine de Matourne i Flayosc, en vingård längre västerut i Provence.

Personalen var sympatisk och intresserad av sina gäster. Rätterna presenterades av servitörerna och vi kunde ställa frågor om maten utan att personalen tyckte vi var besvärliga. Från vårt bord såg vi rakt in i köket. Kockarna hälsade och vinkade. Modesta priser och gott vin, en mycket bra bistro. Gav mersmak. En riktig pärla.

Gillade du det här? Läs i så fall mer i min bok Provence Om vinområdena Provence och Södra Rhône  som du kan beställa direkt från mig hsandmark@gmail.com eller från  Bokus www.bokus.com

Efter »Veuve Clicquot «… champagnen ni vet

 

Philippe Grammont på Domaine Valcolombe tillsammans
med besökande vinprovare
Foto: Hélène Sandmark

Vi var några hängivna vinprovare som åkte på småvägar genom vinfälten strax utanför byn Villecroze i norra delen av landskapet Var, vid Alpernas sydliga utlöpare i Provence. Grönt i olika nyanser, bergigt och fullt med frodiga vinfält. Efter en stund skymtade vi den lilla, lilla parkeringen till vingården Domaine de Valcolombe. Även vingården är liten, endast 6 hektar. Jag hade hittat uppgifter om gården i en välkänd fransk vintidning där de skrev om den och om vinerna, helt kort men mycket uppskattande.

Efter många år som champagnevinmakare köpte Philippe Grammont och hans fru Marie-Hélène gården 2012. Barnen var utflugna och de ville göra något nytt tillsammans. De köpte den lilla vingården och har sedan med kunskap och mycket jobb vunnit så många vintävlingar att de tycker att det nästan är lite vulgärt att klistra på alla guld och silvermärken de vunnit i vintävlingar på sina vinflaskor.

Paret producerar viner i alla färger och jag fastnade mest för deras vita gjord av av 100 procent viognier, deras rosé Grand Cuvée och den röda Cuvée Baroque. Det röda är ett verkligt välgjort vin på en druvblandning av syrah och cabernet sauvignon och har mjukhet och den typiska sydfranska touchen av varmodlade druvor. Fin balans och smakrikt och med syran i behåll. Rosén var helt perfekt; laxrosa i färgen, vit frukt, persika, liten kryddighet i doften. Sedan en härlig attack med elegans och lagom försiktighet, men ändå med kraft och bra balans. Sympatiska 12.7 procent alkohol.

Efter vinprovningen åkte hela gänget med ett 20-tal glada vinvännertill byn Villecroze för lunch på Sous les platanes hos Martine. Vi åt grillad entrecôte med sås på Karl Johansvamp. Åskan mullrade och himlen öppnade sig. Men hit måste vi åka igen!

Gillade du det här? Läs i så fall mer i min bok Provence  som du kan beställa på Bokus