Mellan Montpellier och Nîmes

IGP Coteaux du Pont du Gard  hade jag aldrig hört tals om... Ett litet (nytt?) vinområde i skärningspunkten mellan  vinområdena Languedoc, Rhône och Provence.
Uppkallat efter den romerska aquedukten som byggdes 100 e Kr för att förse staden Nîmes med färskt vatten från bergen. Väl värd att besöka än idag! Otroligt vacker och väl bevarad.

Vi korkade upp ett vitt naturvin från det här området, Cante Renard blanc 2014 från Domaine Pibarot. Druvor; Clairette, Macabeau och Bourboulenc. Rik frukt, yppigt och friskt vin Aningen grumligt, förmodligen ofiltrerat.

Gott till rökt lax med örtig kall sås och vår egen squashsallad med turkisk yoghurt, kapris och fransk senap.

Härliga viner från Loire

Ljuvliga små städer längs Loirefloden. Här kan man känna historiens vingslag i varje flodkrök. Massor av slott, böljande vinfält, grottor där man förut bodde men nu använder till att lagra vin i. Vi cyklade här för några år sedan med vänner. När vi dundrade in med våra cyklar på vingårdarna stängde man till. För hur skulle vi ha kunnat köpa med oss när sadelväskorna redan var fullpackade. Gav upp. Tog bilen.

De röda vinerna av cabernet franc från Chinon och Bourgueil är mina favoriter. De kan vara silkeslena och mjuka eller så är de kraftfulla med frukt av hallon och doft av nyvässad blyertspenna.

Såhär ser det ut i Chinon!

Skynda efter Assyrtiko...

Till den lilla räkan tycker jag ni ska prova ett vitt vin från Grekland (Santorini) som just nu finns i "de små partierna" på Systembolaget, Assyrtiko by Gaia (95369). Friskt och balanserat, lite citrus och någon kryddighet. Några mineraltoner. Vildfermenterat vilket förmodligen betyder att ingen konstgjord jäst är tillsatt. Ett jättegott vin långt från de gamla retsinavinerna som kom från Grekland på 70-talet. Kostar 169 SEK och är prisvärt, väl värd att jämföras med ett vitt från Chablis.

Στην υγειά μας!

Véronique

Véronique var kvällens röda (natur)vin. Från Le Ferme Saint-Pierre i Flassans. Vinmakarens älskarinna? Eller dotter, kanske frun. Gott var det i alla fall. Inga tillsatser alls (vanliga viner har massor som ni vet), inte ens svavlat (=sulfit).

Området är Ventoux där man numera är innovativ i vinbranschen vilket bland annat betyder "naturliga viner" som nästan alltid är välgjorda och goda. Vinmakarna i området av avslappade och har ofta kepsen bak- och fram eller har lite grånat hår uppsatt i hästsvans. Trevliga och hängivna.

Har ni ätit "fromage de tête""?

Bilen segade sig uppför backen. Vi var på väg till Auberge de la Clue i byn Plaisians nedanför Mont Ventoux (se tidigare blog).Omgivningarna var vackra och öde. Bara vår bil tillsammans med får och enstaka kossor. Kanske skulle vi bli de enda gästerna den här kvällen... men vi skulle hålla god min.

När vi kom in på krogen möttes vi av ett mindre hav av fransmän från trakten som satt och smörjde kråset. Typiskt för detta matland!

Här var det inte några små duttar av amuse buche som gällde. Vi fick genast ta av ett stort fat med något dallrande åt aladåbhållet. Det var fromage de tête. När vi kom hem slog jag upp vad det kunde bestå av. Vad sägs om kalvfötter, gristunga, bitar av grishuvud, vitt vin, konjak och en massa grönsaker. Det var faktiskt riktigt gott.

Sedan följde rätt på rätt nersköljt av ett gott rött naturvin från en vingård söder om berget Mont Ventoux. Mer om vinet i nästa blogg!

http://restaurant.michelin.fr/restaurant/france/26170-plaisians/auberge-de-la-clue/2akcfyj

I nästan orörda trakter...

Vi tog in på ett charmigt och urmysigt chambre d´hotes (http://www.hameaudelasavouillane.com/). Mitt i grönskan i Provence. Vilda trakter. Utsikt från vår lilla by och även från vårt rum mot Mount Ventoux (1900 meter). Vi tog bilen ända upp.

Här är allt eko - byggnader, vin och mat. Just i "vår" urgamla by från tiderna när Hannibal gick över Alperna -  Buits-les-Baronnies - är skogarna täta och bergen böljande, men bara en kort bit därifrån breder vinfälten i södra Rhone ut sig. Vinmakarna gör en hel del naturviner som ni får mer info om i nästa blogg...

En olivkärna i dekolletaget...

På vår favoritlunchrestaurang i Antibes får vi alltid svarta oliver till aperitifen. Gott och vanskligt. Sedan åt vi moules marinière. Alltid gott här. Dagen var varm och då är det gott att dricka rosé utspädd med vatten med några isbitar i.

Vi tittade på seglingarna i Baie des Anges. Här i södra Frankrike firar man inte midsommar men väl S:t Jean. Ganska likt egentligen.

 

Här innanför diskar man för fullt...