Flaskan...

Här är flaskan som är kantig och väldigt läcker.

Vår i Provence - vinrankan knoppas. En god rosé.

Vi åkte "La Provencal", motorvägen i södra Frankrike. Vinfälten var fulla av knoppande vinrankor. I trakten av den lilla staden Lorgues tog vi av från motorvägen. Strax utan för stan´ligger Château de Berne, från början ett litet slott från korsriddartiden, idag en stor vinanläggning. 

Ljuvlig plats mitt i det böljande kulliga vinlandskapet! Vi drack en ljus rosé med mycket smak och fin balans. Vinet heter "Grand Récolte", 2010 och är en Cotes de Provence. Roséerna från Provence är nästan alltid ljust rosa med dragning åt grått, faktiskt. De har en förvånande stor smakpalett och har ofta tagit upp aromer av alla de örter som växer här.

Champagneskolan lektion 4 hur gör man???

Skörden måste, enligt lag, ske manuellt. De mogna druvorna pressas i stora druvpressar, och saften rinner ur dem. Sedan vidtar själva jäsningen av druvsaften. 

Enligt EU:s regler från 1994 får beteckningen champagnemetoden / “méthode champenoise”/ bara skrivas  om mousserande viner från Champagne. Däremot använder vinmakare metoden överallt där mousserande viner tillverkas, men måste då kalla den för annat namn...

Först låter man vinet jäsa en gång på fat eller ståltankar för att därefter genomgå en andra jäsning på flaska. Den andra jäsningen ger ett naturligt kolsyrat vin. Jästfällningen måste sedan tas bort. Det sker genom att flaskan i omgångar vänds med halsen nedåt och skakas lätt för att flytta jästfällningen till ett bra läge i flaskans hals. Detta sker i små steg där flaskan rör lite i taget. Slutligen kyls halsen i de uppochnervända flaskorna så att fällningen fryser till ett litet isblock. Flaskorna vänds upprätt och den tillfälliga förslutningen (en kronkapsyl) öppnas så att fällningen skjuts ut av övertrycket i flaskan. Man får inte stå ivägen... Vad händer sedan?

Champagneskolan lektion 3 - druvorna och "Lily"...

Tre druvor används i  champagne:

Blå druvor: Pinot Noir och Pinot Meunier som ger kraft och fyllighet.

Grön druva: Chardonnay. Den här druvan finns i de champagner som lagras. Druvan ger eleganta, friska champagner med en tydlig mineralton. Har bra syra.

Det finns inget som säger hur mycket eller lite av de olika druvorna som ska ingå i champagne. Det vanligaste är att man blandar två eller tre av druvorna, men det är också vanligt att champagne görs av endast en druvsort.  Champagner som görs enbart av Chardonnay kallas Blanc-de-Blancs. Champagner som görs enbart av Pinot Noir eller Pinot Meunier kallas Blanc-de-Noirs.

1900-talets mest kända champagneänka är madame ”Lily” Bollinger. I trettio år, 1941–71, styrde hon sin firma Bollinger mycket framgångsrikt och med perfektionism. Hon cyklade långt upp i åren mellan sina vingårdar i Aÿ. Hon berättade också om hur man ska dricka champagne:

”Jag dricker champagne när jag är glad och när jag är ledsen. Ibland dricker jag det i enrum. I sällskap tycker jag det är obligatoriskt. Jag smuttar lite på det om jag inte är hungrig och dricker det om jag är hungrig. Annars rör jag det inte – om jag inte är törstig förstås.”

Champagneskola lektion 2 - läget!

Vi trodde vi skulle landa på EuroDisney men damp ner med Ryanair strax utanför Châlons-en-Champagne som ligger mitt i prick i södra Champagne.  Flyget var nästan gratis och vi fick stå ut med de något militanta flygvärdinnorna... Vi tog ut vår hyrda bil på flygplatsen och åkte en kvart fram till vårt hotell. Ett gammalt läckert slott med vallgrav i södra Champagne ( www.etoges.com/ ). Slottet är en bra utgångspunkt för den som vill upptäcka och botanisera i Champagne. Så läckert!

Champagne ligger så långt norrut att det ibland kan vara svårt att få druvorna att hinna mogna ordentligt. Städerna Reims och Épernay är champagneproduktionens huvudorter. Sedan finns det drygt 300 byar där man odlar druvorna och framställer den bubblande drycken.

Under jordlagret i Champagne finns en kalkrik kritbädd och just jordmånen och det nordliga läget gör champagne så unik och svår att kopiera. Titta på kartan nedanför så ser ni de områden som får lov att sätta champagne på etiketten.

Ordet champagne används ibland för att beskriva mousserande vin även från andra delar av världen, men det är endast vin från själva champagnedistriktet och som har framställts enligt "méthode champenoise" (vi återkommer till det senare…) som får lov att kallas champagne, eftersom detta är en skyddad ursprungsbeteckning. 

Champagneskola lektion 1 ... eller att dricka stjärnor... eller tuffa damer

Min gud, jag dricker stjärnor!” Det sa munken Dom Pérignon när han piffade upp det trista munklivet och för första gången smakade champagne i slutet av 1600-talet. Vi är många som känner likadant än idag.

Under Ludvig XIV:s regering, började champagnen att slå igenom på allvar i Frankrike. Två franska adelsmän, markis de Sillery som ägde stora vingårdar i Champagne introducerade sitt vin vid hovet i Versailles. Han sålde också med stor framgång i både England och Frankrike. En annan adelsman, markis de Saint-Évremond, tvingad på flykt till London efter att ha förolämpat Ludvig XIV, gjorde reklam för sitt älsklingsvin i hovkretsarna kring Karl II där han umgicks.

Vid den tiden var det enligt lag inte tillåtet att transportera champagnen eller rättare sagt vinet från området champagne på flaskor. Kunden fick själv buteljera vinet efter köpet. När flaskorna sedan så småningom öppnades hade det börjat efterjäsa i buteljen. Vinet hade blivit mousserande. Det här skönhetsfelet kom snart att uppskattas av många. De förargade vinproducenterna och kännarna ansåg däremot bubblorna som ett bevis för att den lede haft ett finger med i spelet och kallade det bubblande vinet för vin du diable, ”djävulens vin”.

Området Champagne, med sitt strategiska läge nära Paris, har under århundradena många gånger förvandlats till krigsskådeplats och många krigsherrar har stärkt sig med traktens viner. Under första världskriget förvandlades vingårdarna till slagfält, men trots det fortsatte tillverkningen. Många skördearbetare, bland dem många barn, dödades under sitt arbete. På 1920-talet kom depressionen och den inhemska försäljningen av champagne halverades. Under andra världskriget gjorde champagnetillverkarna tyst motstånd genom att bygga falska väggar i vinkällarna för att gömma undan flaskorna för tyskarna. Det sägs att nazisterna ville spränga alla champagnekällare i luften efter kriget för att ge de tyska sektfabrikanterna ett försprång. Lyckligtvis gick den planen i stöpet.

Historien om champagne är också de framgångsrika änkornas historia. Den mest kända av dem är Nicole Clicquot-Ponsardin eller ”Gula änkan” som hon kallas i Sverige. 1805 blev hon blev änka och ensamstående mamma till en dotter vid 27 års ålder. Istället för att göra det som man förväntade sig, gifta om sig och ordna försörjningen fortsatte hon makens affärer och drev champagnefirman Veuve Clicquot Ponsardin, Fourneaux & Cie som från en liten lantlig rörelse växte till en mycket framgångsrik firma. När hon dog vid 89 års ålder var hon en välbeställd dam och den okrönta drottningen av Champagne.

Vi ska snart fördjupa oss mer i själva drycken som man aldrig tröttnar på och njuta dofter och smaker av blommor, citrus, akacia och brödighet tillsammans med timjan, mineral, och skaldjur. 
Tänk på 
In victory we deserve it, in defeat we need it. (Winston Churchill 1874-1965) 

Charmiga Alsace

Hett som sjutton. 37 grader i mitten på juni i Alsace. Hur kunde det vara möjligt? Vi hade tillbringat förmiddagen bland Tysklands vita viner och hade sedan rest söderut tills vi nådde `Route de vin´ i Alsace. Vidunderligt vackert, med Vogeserna till höger som rinner ner till det platta landet och Rhenfloden. Det är perfekt för vinrankorna att bergen tar emot regnet och sedan ger dem lagom med fukt och skydd från den kalla nordvästan. 

Vi strävade med bilen uppåt, uppåt till hotellet där vi skulle bo. På toppen av ett berg strax ovanför Kaysersberg. Naturen var vild och lite dramatisk. Brant som sjutton och med härlig utsikt över landskapet och de små korsvirkesbyarna med kyrktornen nedanför som såg ut som leksaker.

Kunde det vara möjligt? Hade vi kommit rätt, eller var det en resa till medeltiden vi hade gjort? Ankor och gäss runt fötterna på oss. Människor i dräkter av vadmal och gamla gobelänger. Timrade hus och eldstäder. Korna råmade...katterna kutade omkring. Skulle vi bo här??? Var var hotellet?

Bienvenue! Caroline kom snabbt ut och mötte oss när vi parkerat bilen. Vi fick ett rum som var varmt och skönt,  minst 40 grader...,  och med en obetalbar utsikt. Allt var nybyggt och doftade av trä. Vad vi inte visste innan var att restaurangen på hotellet var vida känd som ett mecka för gourmeter. Vilken överraskning! 

Mat som var traditionell och "alsacisk" men med en modern tvist och förstås med viner från Alsace och särskilt från trakten kring Kaysersberg. Vi föll särskilt för `Râble de lapin aux petits légumes, sauce coco panang & spaetzlés Grand-Mère´ och de goda ostarna från Vogeserna runt omkring oss. 

Alsace är ett av de mest älskade vinområdena. Charmigt och med en lång och delvis blodig (vin)historia. Ibland franskt och ibland tyskt alltefter utfallet från krig och elände. Trots att det är ett sargat område har vinerna blivit så bra. Korsningen mellan franskt och tyskt har gett viner som är alldeles underbara. De flesta druvorna är tyska men vinstilen är fransk. 

Vi sov som klubbade hela natten och fortsatte vår vinresa dagen därpå i Katzenthal. Men det besöket tar vi i nästa blogg. Måste vila lite efter den maffiga middagen...