Charmiga Alsace

Hett som sjutton. 37 grader i mitten på juni i Alsace. Hur kunde det vara möjligt? Vi hade tillbringat förmiddagen bland Tysklands vita viner och hade sedan rest söderut tills vi nådde `Route de vin´ i Alsace. Vidunderligt vackert, med Vogeserna till höger som rinner ner till det platta landet och Rhenfloden. Det är perfekt för vinrankorna att bergen tar emot regnet och sedan ger dem lagom med fukt och skydd från den kalla nordvästan. 

Vi strävade med bilen uppåt, uppåt till hotellet där vi skulle bo. På toppen av ett berg strax ovanför Kaysersberg. Naturen var vild och lite dramatisk. Brant som sjutton och med härlig utsikt över landskapet och de små korsvirkesbyarna med kyrktornen nedanför som såg ut som leksaker.

Kunde det vara möjligt? Hade vi kommit rätt, eller var det en resa till medeltiden vi hade gjort? Ankor och gäss runt fötterna på oss. Människor i dräkter av vadmal och gamla gobelänger. Timrade hus och eldstäder. Korna råmade...katterna kutade omkring. Skulle vi bo här??? Var var hotellet?

Bienvenue! Caroline kom snabbt ut och mötte oss när vi parkerat bilen. Vi fick ett rum som var varmt och skönt,  minst 40 grader...,  och med en obetalbar utsikt. Allt var nybyggt och doftade av trä. Vad vi inte visste innan var att restaurangen på hotellet var vida känd som ett mecka för gourmeter. Vilken överraskning! 

Mat som var traditionell och "alsacisk" men med en modern tvist och förstås med viner från Alsace och särskilt från trakten kring Kaysersberg. Vi föll särskilt för `Râble de lapin aux petits légumes, sauce coco panang & spaetzlés Grand-Mère´ och de goda ostarna från Vogeserna runt omkring oss. 

Alsace är ett av de mest älskade vinområdena. Charmigt och med en lång och delvis blodig (vin)historia. Ibland franskt och ibland tyskt alltefter utfallet från krig och elände. Trots att det är ett sargat område har vinerna blivit så bra. Korsningen mellan franskt och tyskt har gett viner som är alldeles underbara. De flesta druvorna är tyska men vinstilen är fransk. 

Vi sov som klubbade hela natten och fortsatte vår vinresa dagen därpå i Katzenthal. Men det besöket tar vi i nästa blogg. Måste vila lite efter den maffiga middagen...  

Mellan två hav...

Madame N gick ton i ton med sitt slott - nougat, vitt och guld. Både Madames kläder och slottets möbler och textilier var smakfulla och eleganta.

Vi tog glatt överraskade in på det vackra slottet. Stor svit, stora tjocka badlakan, sänghimmel, jättestor swimmingpool ... Jag själv hade räknat med något dammigt och avskavt slott där man motspänstigt var tvungen att ha `bed-and-breakfast´ för att hanka sig fram. Var beredd att eventuellt sova i bilen om dammlagren var alltför tjocka. Tänk vad man kan ta fel! Här var det professionellt. Madame bjöd oss på thé i den vidsträckta salongen där allt var i perfekt skick med lagom många och vackra möbler. Renskurat, trevligt och socialt!

Slottet har ett torn som i likhet med alla andra torn på slott och herresäten  i Gaillac användes för att locka in duvor för att sedan bli nackade och uppenbara sig på tallriken till middag. Det andra skälet till att ha duvslag var att den enda gödning man fick använda på vinfälten var just duvspillningen.

Gaillac är ett av Frankrikes äldsta vinområden, kanske det äldsta, med anor från romersk tid. Området ligger mellan två hav och får kyssar av den friska atlantsidan och värme från Medelhavet. 

Mousserande viner gjorda på druvan Muzac har länge producerats. Men de röda vinerna är nog mest intressanta och känns väldigt genuina. Jag drack "historiens vingslag".  Lokala druvor som Braucol, Duras, Fer, blandas i vinet med mer kända druvor som Syrah, Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Merlot. Endruveviner är inte tillåtna enligt AOC-reglerna  men har ändå börjat produceras av duktiga och framåt vinmakare. 

Vilda Alpes-de-Haute-Provence

Katten låg lojt utsträckt ovanpå zinkdisken, mellan alla vinflaskor och vinglas. Bakom disken satt "hon som skulle sälja vin", en lätt uttråkad ung tjej som tuggade på en lunchbaguette. När vi äntligen fått just det vin i glasen som hade fått bra rating i Guide Hachette blev det riktigt bra. Vitt från Chateau Régusse, gjort på druvorna Vermentino och Ugni blanc. Doftade av gul frukt, främst av aprikos, komplex i smaken med ett riktigt fint och livligt slut.  

På Chateau de Rousset i Gréoux-les-Bains tog ett sympatiskt par emot oss, Roseline och Hubert. De är hängivna vinodlare och gör sina viner med stor eftertanke. Vingården ligger i extrem sydsluttning på platån Valensole. Vi tänkte endast prova några av de många vinerna som görs här. Madame tittade strängt på mig och förklarade att vinerna var väldigt olika så det var absolut nödvändigt att prova dem alla. Och det gjorde vi... Rosévinerna var riktigt goda och de vita också. Även här görs de vita på Vermentino. Det vita hade livlig attack, fin kropp och en härlig sluttouche. Det går särskilt bra till lite kraftigare fiskrätter.  

Domaine la Blaque är den vingård som är ledande. Det märkte vi tydligt. Stället andas stramhet och kvalitet. Inga kattor strök omkring. Vinerna, rött, vitt och rosé, görs " en tradition", enligt mångårig inarbetad filosofi och utan fatlagring och med druvor som är tillåtna i området. Men även med nytänkande med viner som lagras på nya ekfat och med druvor som normalt inte odlas i området. Vi fastnade ändå mest för de traditonella. Röd, rosé och vit,  Domaine la Blaque-Tradition - var välgjorda och goda. Den eleganta rosén med bra avvägd frukt och livlighet, god balans och en avslutande livlighet gillade vi särskilt. Det röda vinet gjort med nytänkade och fatlagring på nya fat och på druvor som Syrah och Grenache var mycket gott, med komplexitet och bra lagringspotential. Pinot Noir-vinet var mer tveksamt och inte lika bra som vi trodde innan vi gick lös på det.

Vi hade åkt upp från kusten till det inre av Provence och den ganska nya vinappellationen Pierrevert som ligger högt uppe i bergen i närheten av Manosque. Det är en spännande och historisk intressant del av Sydfrankrike. Vilt och vackert, med heta somrar trots hög höjd och tuffa, kalla vintrar. Floden Durance rinner genom området. Vinerna är friska och lite strama och håller hyfsat låg alkoholhalt. Det ger fräschör och "une bonne nervosité" till vinerna. 

Vi tog in på ett charmigt och mysigt hotell, Charembeau, en ombyggd provensalsk lantgård, som ligger strax utanför Forcalquier i ”un cadre bucolique”. Lunchen åt vi på Restaurant Dominique Bucaille i Manosque. En-stjärnig, familjedriven och med fantastisk mat och trevlig personal.

I närheten ligger den lilla staden Banon, högt och bedövande vackert. Den är känd för sina speciella ostar och för en världsberömd bokhandel, Le Bluet, som inte är lik någon annan bokhandel... Värt en omväg!

En dag på stranden med en lång fransk lunch!

Förbaskat svårt att hitta parkering! Solen stekte, luften stod nästan still och vi anade havet en bit bort. Barnen skuttade neråt vattnet och plötsligt befann vi oss på en strand med massor av nakna rumpor.  På stranden Pampelonne utanför Saint Tropez finns något för alla. Vi hade hamnat mitt på nudisternas strand. Längre bort fanns exklusiva privata plager där det kostar skjortan att parkera sig. Det lagom lugna, kristallklara vattnet och den glittrande vita sanden var väldigt inbjudande...

I närheten odlas vin för fullt! På halvön Ramatuelle finns inte bara den ljuvliga stranden utan också vinodlingar.

Den sydfranska sommaren är en upplevelse av många dofter.  Livet avstannar i några timmar för lunch. Vi hängav oss till den lokala ritualen med en lång fransk lunch.  På  bordet med sallad av mesclun, svarta oliver, apelsin och torkad skinka och några väl mogna ostar hade vi ställt det nyss uppkorkade rosévinet "M" från Minuty. Vinet görs av druvorna Grenache, Cinsault och Tibouren. Det hade en blekt orange ton. Doften hade inslag av aprikos och honungsmelon. I smaken fann vi lite skön frukt av mild clementin och mango. 

Rosévin görs som vitt vin, men på blå druvor. Skalen får ligga med i urlakningen några timmar efter pressningen för att avge precis så mycket röd färg som önskas. För en starkare kulör och mer kraft i smaken kan skalen också få jäsa med musten en kort stund.Rosévin kan också framställas genom kolsyrejäsning - maceration carbonique - då hela druvklasar får jäsa i sluten tank. Metoder kan varieras och kombineras på lite olika sätt.

Tänk vad man kan hitta bland 2007.orna...

Vi korkade  upp en Chataeaux Pradeaux 2007 från Bandol till det lilla ankbröstet. Hällde upp i karaff för luftning. Under tiden kom vi på att det behövdes rödvin att koka sås på så vi letade i källaren och hittade en okänd Chateaux Coussin 2007 från Sainte Victoire (Cotes de Provence) som vi säkert trodde hade gått över kanten... Den doftade dock ovanligt bra och smakade också riktigt, riktigt gott. Det blev provning av dessa två viner mot varandra. Till vår förvåning vann såsvinet! Välgjort, i prefekt mognad, fin struktur: kraft, mörk frukt av björnbär, mogna plommon. Hela munnen full! Ojdå...

Pink Floyd i Biot

Klick i örat. Varför kunde inte karln´ säga hejdå... Vi hade reserverat ett bord på Les Arcades i Biot. Längs huvudgatan i denna franska by nära Medelhavet promenerade vi förbi torget med många bord och turister, uppåt till les Arcades, längst in i byn. Där satt mest fransmän vid borden som hade rödrutiga dukar och med rundmagade servitörer i shorts. Hade vår beställning gått fram??? Jovisst, vi fick ett bord i arkaden. Här bjöds på vällagade provensalska rätter. Vi åt Soupe Pistou, Aubergine under parmesantäcke, Aioli, perfekt Filet du Loup, chokladmousse som var som en dröm... Till all mat hade vi beställt ett rosévin, Pink Floyd. Vinet kommer från Chateau Miraval  i Var. En vingård som ägs av Angelina Joli och Brad Pitt. Vi kunde inte motstå, och beställde vinet. Måste prova... Vinet kom in i en ovanlig och ganska fin flaska. Lite grå/orange som en provensalsk rosé ska vara. Men smaken förde oss genast till USA - skumbanan och drag av chewing gum, sött och med lite kort eftersmak. Inget för europeiska vinälskare.

Riesling - generös och distinkt, men vilket vin var bäst???

Dom droppade in, en efter en, rasslade lite med väskorna och bagarna och ställde vant upp innehållet på det nyss med möda utdragna långa bordet.  Allvarliga miner, koncentration, vänliga möten och beslutsamhet. 

Vi var tretton vinprovare som skulle prova vin av druvan Riesling. Vatten och bröd, men inget mer just nu. Vi provade fem riesling-viner och ett sjätte vin gjort av chardonnay  ̶  bara för att utmana. Stämningen stiger och alla har en åsikt om vinerna, diskussioner… I nästa steg avslöjades vilka viner vi provade men inte i vilken ordning de stod. Mer snack och välgrundade spekulationer. Efter omröstning var de två vinnande vinerna …

Zöbing Riesling Hirsch 2011, nr 91804-01 från Kamptal i Österrike. Doften var distinkt och typisk för druvan och vi kände blommor som drog mot rosor, och i smaken fann vi hög syra och lite spritsighet samt en fin balans. Riktigt häftigt, välgjort och klassiskt

och

A Christmann Riesling Trocken 2011, nr 5882-01 från Pfalz i Tyskland. Detta var också ett klassiskt Rieslingvin med mycket god balans mellan frukt och syra. Doft av rosor, honung och eventuellt lite inslag av petroleum även om det nog är lite tidigt för det.

Övriga viner var

Stoneleigh Riesling 2012 nr 6498 från Nya Zeeland
Kloster Eberbach Kabinett 2012 nr 5810-01 (endast 8.5 volymprocent)
Marcel Deiss Riesling 2011 nr 90233-01 var tyvärr (kork)skadat

Av de fem Rieslingvinerna vi provade var endast Marcel Deiss förslutet med en kork och de övriga med skruvkapsyler. Korkskadan var uppenbar! Vi kände att det var synd på förmodligen rara ärtor.

Vad äter man då till dessa välgjorda klassiska viner?

Vi provade asiatiskt tillredd mat av skaldjur med bland annat pilgrimsmusslor och räkor. Vinet och maten gifte sig riktigt bra!