Vilda Alpes-de-Haute-Provence

Katten låg lojt utsträckt ovanpå zinkdisken, mellan alla vinflaskor och vinglas. Bakom disken satt "hon som skulle sälja vin", en lätt uttråkad ung tjej som tuggade på en lunchbaguette. När vi äntligen fått just det vin i glasen som hade fått bra rating i Guide Hachette blev det riktigt bra. Vitt från Chateau Régusse, gjort på druvorna Vermentino och Ugni blanc. Doftade av gul frukt, främst av aprikos, komplex i smaken med ett riktigt fint och livligt slut.  

På Chateau de Rousset i Gréoux-les-Bains tog ett sympatiskt par emot oss, Roseline och Hubert. De är hängivna vinodlare och gör sina viner med stor eftertanke. Vingården ligger i extrem sydsluttning på platån Valensole. Vi tänkte endast prova några av de många vinerna som görs här. Madame tittade strängt på mig och förklarade att vinerna var väldigt olika så det var absolut nödvändigt att prova dem alla. Och det gjorde vi... Rosévinerna var riktigt goda och de vita också. Även här görs de vita på Vermentino. Det vita hade livlig attack, fin kropp och en härlig sluttouche. Det går särskilt bra till lite kraftigare fiskrätter.  

Domaine la Blaque är den vingård som är ledande. Det märkte vi tydligt. Stället andas stramhet och kvalitet. Inga kattor strök omkring. Vinerna, rött, vitt och rosé, görs " en tradition", enligt mångårig inarbetad filosofi och utan fatlagring och med druvor som är tillåtna i området. Men även med nytänkande med viner som lagras på nya ekfat och med druvor som normalt inte odlas i området. Vi fastnade ändå mest för de traditonella. Röd, rosé och vit,  Domaine la Blaque-Tradition - var välgjorda och goda. Den eleganta rosén med bra avvägd frukt och livlighet, god balans och en avslutande livlighet gillade vi särskilt. Det röda vinet gjort med nytänkade och fatlagring på nya fat och på druvor som Syrah och Grenache var mycket gott, med komplexitet och bra lagringspotential. Pinot Noir-vinet var mer tveksamt och inte lika bra som vi trodde innan vi gick lös på det.

Vi hade åkt upp från kusten till det inre av Provence och den ganska nya vinappellationen Pierrevert som ligger högt uppe i bergen i närheten av Manosque. Det är en spännande och historisk intressant del av Sydfrankrike. Vilt och vackert, med heta somrar trots hög höjd och tuffa, kalla vintrar. Floden Durance rinner genom området. Vinerna är friska och lite strama och håller hyfsat låg alkoholhalt. Det ger fräschör och "une bonne nervosité" till vinerna. 

Vi tog in på ett charmigt och mysigt hotell, Charembeau, en ombyggd provensalsk lantgård, som ligger strax utanför Forcalquier i ”un cadre bucolique”. Lunchen åt vi på Restaurant Dominique Bucaille i Manosque. En-stjärnig, familjedriven och med fantastisk mat och trevlig personal.

I närheten ligger den lilla staden Banon, högt och bedövande vackert. Den är känd för sina speciella ostar och för en världsberömd bokhandel, Le Bluet, som inte är lik någon annan bokhandel... Värt en omväg!