"California versus California" - red favorites from Sonoma, Napa, and a little further south

 

 

 

 

Ett glatt gäng träffades på La Bastide Enchantée, strax utanför Toulon. Det var Munskänkarna Provence som skulle ha vinprovning. Sektionen är en av de fem utlandssektionerna i Munskänkarna och har sitt säte just i Provence. Det är den enda munskänksektionen som finns i vinlandet Frankrike, vilket gör den väldigt unik.

Idag var det Kalifornien som gällde. Sex kaliforniska viner från Systembolaget skulle vi sniffa, gurgla och svälja. Andra viner än franska är jättesvårt att få tag i här i Frankrike och därför måste de importeras från Sverige.

Vi provade två pinot noirviner, ett från Marimar Torres, (se fotot ovan) Estate Pinot Noir, i Russian River, Sonoma och ett annat från Central Coast, Cienaga Valley, Calera Pinot Noir, 2012.

Två riktiga prestigviner gjorda på huvudsakligen Cabernet Sauvignon kom från Napa,  Artemis, Stags Leap 2010 och Robert Mondavi, Cabernet Sauvignon Reserve, 2009.

Två riktiga "kalifornier", gjorda på den typiska kaliforniendruvan Zinfandel var Ravenswood Vintners Blend Zinfandel, 2011 från Sonoma och  Girard Old Vine Zinfandel, 2011 från Napa.

Hur gick det då? Vem vann?

Alla var riktigt bra och välgjorda. Bästa vinet, framröstat av deltagarna, var Robert Mondavis Cabernet Sauvignon. Det var också dyrast.  Men till maten smakade Marimar Torres Pinot Noir bäst. Tänk vad maten gör för vinet!  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den lilla morkullan

Vi tog in på ett ställe som vi trodde skulle ta betalt per timme...mitt ute på landet. Det mesta på rummet var i svart-guld-silver. Alldeles för mycket av allt. När vi ville ha ett glas vin kunde vi inte få det för man hade inga rättigheter. Det har vi aldrig hört talas om i Frankrike. Men det gick utmärkt att få whisky eller gin!

Värdshuset Auberge de Tavel i grannbyn gjorde oss mätta på fois gras och lammkotletter. Ett verkligt genuint och vänligt ställe som verkade vara en favorit bland lokalbefolkningen. By Tavel är centrum för speciella roséviner som är aromatiska och kraftfulla. Vinerna är mörkt orange och har en sötma som passade bra till vår lilla anklever.

Snett över gatan ligger Domaine de la Mordorée, en vingård med några av de bästa vinerna i Rhonedalen.  Bröderna Christophe och Fabrice Delorm har odlingslotter i flera distrikt, Châteauneuf du Pape, Lirac och Tavel. De har ungefär 60 hektar på 38 olika platser. Det låter jobbigt att hålla ordning på allt detta, men vinerna har nått toppnivåer. Dessutom odlas de ekologiskt. Morkullorna (=mordorée) flyger i stora flockar över vingården och kanske gynnar det druvorna (fågelbajs?), inte vet jag. Gårdens röda vin gjort med druvor från grannbyn Lirac var jättegott och välbalanserat, dessutom prisvärt.

Beaucastel - gott och elegant!

Slingrande fransk byväg rätt över åkern. Lunchen på Fine Roche i utkanten av byn Chateauneuf-du-Pape var kanongod. Den nyligen mogna franska sparrisen slank ner lätt som en plätt. Nu var vi på väg till den klassiska och välkända vingården Beaucastel , som ligger strax söder om Orange och i vinområdet Chateauneuf-du-Pape. Det är en verklig högkvalitativ producent och familjen Perrin har funnits här sedan i början av 1900-talet. Jag hade beställt tid för ungefär två månader sedan och nu var vår lilla grupp "inslottade" i en visning av faciliteterna. Rent, snyggt och påkostat.

Förstavinet på gården som är rött är legendariskt och sedan länge ansett som ett av de främsta i regionen. Vinet görs på samtliga 13 av de tillåtna druvorna, 30 % mourvedre, 30 % grenache, 10 % syrah, 10 % counoise, 5 % cinsault och 15 % av diverse (vaccarèse, muscardin, terret noir, picpoul, roussanne, picardan, clairette och bourboulenc, pust!). Mourvedren ger vinet bra struktur och lite Bourdeaux-lik karaktär. Grenachen bidrar med sötma och elegans. Vi provade flera årgångar som alla var ypperliga och välgjorda. Men dyra... Särskilt föll vi för årgång 1990 som var en lyckad årgång för viner i hela Europa.

Vingårdens andravin , det röda Coudulet de Beaucastel görs ungefär på samma sätt som prestigvinet, men druvorna kommer från en annan vingård som ligger på "fel" sida gränsen för att få klassas som Chateauneuf-du-Pape. Jordmånen är identisk, men vinet har beteckningen Côte-du Rhône. Kostade 19 euro.

I båda vinerna doftade vi bär och aningen vitpeppar i perfekt balans med garvsyran och eken. I smaken fann vi hallon, mineral/sten (som det finns mycket av här, galets), körsbär och en viss örtighet.

Mot södra Rhône!



Vi är på väg till södra Rhône...

 

I trakten kring staden Orange hittar man berömda vindistrikt som Châteauneuf-du-Pape, Gigondas, Vacqueyras och Beaumes-de-Venise. Här görs kraftfulla röda viner, samtidigt som man även framställer spännande vita viner, både torra och söta. Det finns världsberömda kultproducenter med flaskor för tusentals kronor, men också ett myller av fantastiska viner till mer rimliga priser.

De röda vinerna görs nästan alltid på flera olika druvsorter i södra Rhone. I Chateauneuf-du-Pape är det vanligt att man använder upp till 13 olika druvor. De vanligaste druvorna i röda viner från södra Rhône är Grenache, Syrah, Mourvèdre och Carignan.

Vi åker hit imorgon Följ oss!

Flaskan...

Här är flaskan som är kantig och väldigt läcker.

Vår i Provence - vinrankan knoppas. En god rosé.

Vi åkte "La Provencal", motorvägen i södra Frankrike. Vinfälten var fulla av knoppande vinrankor. I trakten av den lilla staden Lorgues tog vi av från motorvägen. Strax utan för stan´ligger Château de Berne, från början ett litet slott från korsriddartiden, idag en stor vinanläggning. 

Ljuvlig plats mitt i det böljande kulliga vinlandskapet! Vi drack en ljus rosé med mycket smak och fin balans. Vinet heter "Grand Récolte", 2010 och är en Cotes de Provence. Roséerna från Provence är nästan alltid ljust rosa med dragning åt grått, faktiskt. De har en förvånande stor smakpalett och har ofta tagit upp aromer av alla de örter som växer här.

Champagneskolan lektion 4 hur gör man???

Skörden måste, enligt lag, ske manuellt. De mogna druvorna pressas i stora druvpressar, och saften rinner ur dem. Sedan vidtar själva jäsningen av druvsaften. 

Enligt EU:s regler från 1994 får beteckningen champagnemetoden / “méthode champenoise”/ bara skrivas  om mousserande viner från Champagne. Däremot använder vinmakare metoden överallt där mousserande viner tillverkas, men måste då kalla den för annat namn...

Först låter man vinet jäsa en gång på fat eller ståltankar för att därefter genomgå en andra jäsning på flaska. Den andra jäsningen ger ett naturligt kolsyrat vin. Jästfällningen måste sedan tas bort. Det sker genom att flaskan i omgångar vänds med halsen nedåt och skakas lätt för att flytta jästfällningen till ett bra läge i flaskans hals. Detta sker i små steg där flaskan rör lite i taget. Slutligen kyls halsen i de uppochnervända flaskorna så att fällningen fryser till ett litet isblock. Flaskorna vänds upprätt och den tillfälliga förslutningen (en kronkapsyl) öppnas så att fällningen skjuts ut av övertrycket i flaskan. Man får inte stå ivägen... Vad händer sedan?