Nebbiolo i olika skepnader

Vi gluttade in i den lilla vinbaren som bara var ett hål i väggen och såg att man redan hade hällt upp vinerna. Glasen var generösa som de brukar vara i norra Italien och vi kunde knappt bärga oss till klockan tolv när provningen skulle börja. Under tiden gick vi ner till torget där det var matmarknad. Vi handlade stora sjok av parmesanost och små torkade "salsiccia secca", korvar.

Maresa, en kunnig och hängiven vinhandlare ledde provningen. Temat var druvan Nebbiolo och Maresa hade valt ut viner från norra Italien gjorda på nebbiolo. Hennes tema var "Det bästa från norra Italien" och hon hade en tydlig pedagogisk tanke. Vi provade sex viner. De hade luftat i glasen i säkert nästan två timmar innan vi startade vårt sniffande och läppjande.

Nebbiolo odlas i norra Italien, främst i områdena Barolo, Barbarseco, Ghemmi, Gattinara, Inferno(!), Valtellina, Val D´Aosta och Lombardiet. Druvan är en primadonna som har tunt skal, är känslig och älskar soliga lägen. Den påverkas lätt av det mikroklimat som den växer i. Skalet är tunt och druvan ändrar lätt karaktär och är mycket"terroir-beroende". Frukten inuti druvan är rik i smak och karaktär och druvan mognar rätt sent. Nebbiolon skördas i mitten eller slutet av oktober. Det är då dimmorna ligger tätt i Piemonte och omsluter druvorna. Landskapet i det vackra Piemonte blir ännu mer likt en sagobok vid den tiden på året.

Vi provade:

Nebbiolo Langhe, Einaudi, Dogliano, 2008

Nebbiolo d´Alba, Brezza, Barolo, 2007

Nebbiolo d´Alba, P. Colla, Barbaresco, 2007

Valtellina Superiore, N. Negri, 2006

Nebbiolo Langhe, Voerzio, 2004

Nebbiolo d´Alba, Corregia, 2004

Vinerna låg på en mycket bra prisnivå visavi sina kvaliteter. De första fyra kostade mellan 10 och 12 euro, medan de två sista omkring 20 euro. Vi fick mycket nebbiolo för pengarna kan man säga. De fyra första hade ingen barriquelagring utan hade legat på stora, urlakade slovenska fat. De två sista hade legat på barriques och var mörkare och hade tydliga ekiga toner. Min favorit var nebbiolon från Barbaresco som var rätt ljus till färgen, bärig och mineralig och ljuvlig att dricka nu. Men den hade luftat i ett par timmar...

När vi provat en stund kom lunchen in och vinerna kändes då lite annorlunda när vi fick grönsaksterrine i ostsås, grillad kyckling och nötkött och toppade med italienska ostar på slutet. De barriquelagrade vann lite på att drickas med mat. Men jag tyckte bäst om vinerna utan ek där druvan fick ta all plats och där vinmakarens arbete och vinläget bestämde hur vinet doftade och smakade.