Franska röda viner som gjorda för mat!

 

Franska röda viner tillhör utan tvekan världens främsta, särskilt när det gäller kombinationen med mat. 

Ett trevligt vingäng samlades för att prova sex franska viner. Provningen inleddes med att vi fokuserade helt på vinerna; doft, smak, struktur och balans.Vi tittade som vanligt på färgen och utseendet, doftade och smakade och sammanfattade kvaliteten på varje vin. Och viktigt, vilken var favoriten?

Vinerna kom från sex klassiska vinområden: Bandol, Bordeaux, Södra Rhône, Norra Rhône, Languedoc och Provence. Trots sina olika ursprung hade de flera beröringspunkter, samtidigt som klimat, terroir och vinmakning skapade tydliga skillnader i stil och karaktär. Spridda skurar på favoritvinet.

 Därefter dukades en fransk buffé upp för att utforska samspelet mellan mat och vin. På bordet fanns bland annat toulousekorv, pissaladière, pâté och små quicher.

Det är viktigt att komma ihåg att franska viner nästan alltid är skapade med den lokala maten i åtanke. Och det märktes tydligt under kvällen och det mesta av maten fungerade utmärkt tillsammans med vinerna.

Bordeauxvinet var ett säkert kort: elegant, komplext och välbalanserat. Vinet från Norra Rhône var kraftfullt och gjorde sig allra bäst till de mest smakrika och rustika rätterna och även vinet från Lirac hade en hel del kraft. Vinerna från Languedoc och Provence var något mer lättsamma i stilen, utan samma tyngd och kraft.

Bandol bjöd som alltid på ett härligt och välgjort vin, baserat på den spännande druvan Mourvèdre som är en druva som vill ha ”fötterna i vattnet och huvudet i solen”.

En vinresa genom Europa, från Pfalz till Sicilien

Åtta nyfikna och förväntansfulla vinvänner hemma hos oss på en smakresa genom Europas vinlandskap. På bordet stod sex glas per person med vita, torra viner, samtliga endruve-viner.

Vi började i Tyskland med en frisk Riesling från Pfalz, fortsatte sedan till Italiens kust med en Pigato (den fräkniga druvan) från Ligurien och sedan vidare till soliga Provence där druvan Rolle bjöd på elegans och aromatik. Därefter gick resan till Portugal med en livlig Alvarinho, vidare till klassiska Chablis i Frankrike med dess rena Chardonnay, och avslutningsvis till Sicilien där Grillo-druvan gav en generös och varm karaktär, med mycket friskhet.

Även om samtliga viner uppskattades, utkristalliserade sig några favoriter under kvällen. Chablisvinet charmade med sin friska mineralitet, Pigato-vinet från Ligurien överraskade med sin personlighet, och vinet från Provence blev också en publikfavorit med sin balanserade och inbjudande stil.

Efter den mer strikta provning enbart av vinerna följde test med mat, lax och potais med gräddig sås och ärtor, Den fina syran i de vita vinerna skar genom den lite feta såsen.

En kväll fylld av skratt, diskussioner och lite nya smakupplevelser, precis som vin bäst avnjuts.

Såhär kul kan man ha på ett vingårdsbesök

 

Min vän Micki har gjort, en, nästan, sann film, om vårt vingårdsbesök som jag skrev om i förra bloggen. 

https://youtu.be/YgmFHa8mhwk?si=XWiUkPfeqrRQJfuI

Provence i ett glas

Morgonen var krispig och lite blåsig. En sån' där morgon när man drar jackan tätare omkring sig men ändå känner att solen snart kommer att värma lite. Framför oss bredde vinrankorna ut sig i långa rader, och mellan dem reste sig parasollpinjorna som vackra och tysta väktare över landskapet.

Vi befann oss på Domaine des Féraud, strax utanför den lilla provensalska staden Vidauban, mitt i appellationen Côtes de Provence.

Ordet appellation har du säkert hört många gånger genom åren, men det var först där, med jord under skorna och rankor runt omkring oss, som det landar på riktigt. En appellation är ju egentligen ett löfte om ursprung, om kvalitet, om ett visst sätt att göra saker. Om att jorden, klimatet och människorna tillsammans skapar något som inte går att kopiera någon annanstans.

Vi var tio personer i vårt lilla vinprovargäng med Leo som guide. Han tog oss med ut på fälten och berättade om druvorna, om vädrets betydelse och om arbetet som pågår nästan året runt. Det är något särskilt med att få möta människor som kan sitt vinhantverk och samtidigt är generösa nog att dela med sig av det.

När vi sedan satte oss i det ljusa provningsrummet och fick vinerna upphällda i glasen kändes upplevelsen mer sammanhållen. Jag tycker ofta att vin handlar om just det, att knyta ihop smak med plats och med maten som är typisk för området. Att förstå att det man har i glaset faktiskt är resultatet av ett landskap, av väder, av beslut som tagits långt innan flaskan öppnades.

Alla viner är eko-viner. Gården producerar mest rosé, vilket kanske är det man spontant förknippar med Provence. Men den här gången var det det röda och det vita som vi alla uppskattade mest. Det var de flaskorna som fick följa med hem och varje gång jag öppnar en av dem vet jag att jag kommer att tänka tillbaka på den där lite blåsiga morgonen bland vinrankorna.

Vi uppskattade mest:

Signatur, gjort på 100 % Rolle

Grand Cuvée, gjort på Cabernet Sauvignon och Syrah

Sedan lunch i Vidauban på Bastide de Magnan som bjöd på en fantastisk lunch med confiterat lamm och en massa annat gott. Där valde vi ett rött från en annan av våra gillade vingårdar Domaine de la Fouquette men det är en annan historia och den vingården tar vi på nästa vinutflykt... 

Hundar, barn och massor av sociala vinälskare....

 ...på vinprovning igår kväll i Antibes. Ikväll var det Bourgogne som gällde. Stökigt, proppfullt, men trevligt och mycket snack och förväntan.

Vi var hos Olivier som valt ut fyra viner, två vita och två röda för kvällens provning. Jag är lite svårflörtad när det gäller viner från Bourgogne: De vita är ofta lite för ekade för min smak, tar helst en Chablis som ju också kommer från B. men nästan alltid med ingen eller mycket lite ek. De goda röda brukar kosta skjortan. 

Men här kom en mycket god röd som kostade 30 euro. Dyrt kan någon tycka men viner från Bourgogne med kvalitet kostar alltid en slant. Här är den. 

Fylligt, bra balanserat rött gjort till 100% av pinot noir-druvan. Alltid i Bourgogne för de röda. Liten fin doft av röd frukt och inslag av  jordgubbar. Går fint att dricka nu och kräver ingen lagring. En färsking från 2023.

Kommer från Mercurey, den största kommunen i Côte Chalonnaise, som ligger i södra Bourgogne. Från Domaine Jaqueson där far och dotter producerar vin. 

Först provade vi vinet utan någon mat sedan stoppade vi i oss goda tillbehör som gick bra ihop med vinet. Maten lyfte vinet ytterligare.

Canaiolo, gammal italiensk druva från Toscana och italiensk ragu (recept)!

 

Vinprovning hemma hos oss och vi provade fyra italienska röda viner. Ett var Ormanis `Canaiolo´ från Val d'Elsa nära Florens i Toscana. Druvan har funnits där sedan 1200-1300-talet men jag hade inte tidigare hört talas om endruveviner av den. Den har mest använts för att runda av de ibland lite vresiga vinerna gjorda på druvan Sangiovese.

Vinet var bra balanserat med lagom syra och en  mjuk bärighet. Gott och mycket lättdrucket, men med fin karaktär. Hade köpt det hos kunniga Maresa i Dolce Aqua, strax norr om Ventemiglia i Italien. Hennes Enoteca Re är ett hål i väggen i byn men ett av Italiens bästa enotek. Vinet kostade 15 euro.

Här recept på ragun som vi lagade till vinet:

Till 8 pers som vi var:

600 g nötfärs, 1 gul lök, 300 g rökt sidfläsk, 2 stjälkar selleri, 2 morötter, 3 vitlöksklyftor, 3 tomater, passerade tomater ca 2 dl, buljong, 1 flaska rödvin och timjan, rosmarin, salt, peppar.

Fräs färsen, sidfläsket och löken. Blanda sedan allt och låt koka ihop i ca 2 timmar.

Strimla squash och lägg den som en botten och sedan på med ragun och toppa med en massa finriven parmesan.

Bon appetit!

Klosterliv eller vinprovning???

 Vi smög försiktigt in på gården... ingen var här, ingen att fråga. Husen var medeltida, stora, imponerande. Det kändes  lite spöklikt. Var det här verkligen Maison du Vin? Det såg mest ut som en stor katedral. Plötsligt knarrade det till. En trädörr öppnades och en man i slitna kläder och gammal skäggstubb klev ut. Men det var från den allmänna toaletten där han förmodligen hade sovit i natt... 

Vi närmade oss långsamt  en annan dörr som plötsligt öppnade sig med ett gnisslande ljud. En kvinna kom emot oss och nu kändes det som om vi hade hittat rätt. Madame Edwige hälsade oss välkomna att titta, dofta och smaka på traktens vin - de från Gaillac. Vi var i inne i klostret, Saint Michel Abbey, nästan på stranden av floden Tarn.

Klostret, kyrkan och Mason du vin

Gaillac-vinerna har ett långt förflutet - ungefär 2000 år (romarna var här) och de lokala druvorna har levt kvar. Många endruve-viner och de vi provade var alla naturviner.

Igår var vi några vänner som provade tre röda gjorda av druvan Braucol, Prunelart och ett av dem med Braucol och Syrah. Det mousserande var gjort på druvan Mauzac och framställt enligt en urgammal metod, méthode gaillaçoise – som innebär att vinet bara jäser en gång. Metoden fanns långt före bubblet i Champagne.

Tre av de fyra kom från Domaine Plageol strax utanför Gaillac. Bästa vingården, välgjorda viner med respekt för historien och terroiren. Mycket härliga matviner.

Trodde först att de var terrorister(!) Man kan ju aldrig veta och det kan ju gå hett till i Frankrike ibland.

https://vignobles-occitanie.fr/en/domaine-plageoles/