Provence i ett glas

Morgonen var krispig och lite blåsig. En sån' där morgon när man drar jackan tätare omkring sig men ändå känner att solen snart kommer att värma lite. Framför oss bredde vinrankorna ut sig i långa rader, och mellan dem reste sig parasollpinjorna som vackra och tysta väktare över landskapet.

Vi befann oss på Domaine des Féraud, strax utanför den lilla provensalska staden Vidauban, mitt i appellationen Côtes de Provence.

Ordet appellation har du säkert hört många gånger genom åren, men det var först där, med jord under skorna och rankor runt omkring oss, som det landar på riktigt. En appellation är ju egentligen ett löfte om ursprung, om kvalitet, om ett visst sätt att göra saker. Om att jorden, klimatet och människorna tillsammans skapar något som inte går att kopiera någon annanstans.

Vi var tio personer i vårt lilla vinprovargäng med Leo som guide. Han tog oss med ut på fälten och berättade om druvorna, om vädrets betydelse och om arbetet som pågår nästan året runt. Det är något särskilt med att få möta människor som kan sitt vinhantverk och samtidigt är generösa nog att dela med sig av det.

När vi sedan satte oss i det ljusa provningsrummet och fick vinerna upphällda i glasen kändes upplevelsen mer sammanhållen. Jag tycker ofta att vin handlar om just det, att knyta ihop smak med plats och med maten som är typisk för området. Att förstå att det man har i glaset faktiskt är resultatet av ett landskap, av väder, av beslut som tagits långt innan flaskan öppnades.

Alla viner är eko-viner. Gården producerar mest rosé, vilket kanske är det man spontant förknippar med Provence. Men den här gången var det det röda och det vita som vi alla uppskattade mest. Det var de flaskorna som fick följa med hem och varje gång jag öppnar en av dem vet jag att jag kommer att tänka tillbaka på den där lite blåsiga morgonen bland vinrankorna.

Vi uppskattade mest:

Signatur, gjort på 100 % Rolle

Grand Cuvée, gjort på Cabernet Sauvignon och Syrah

Sedan lunch i Vidauban på Bastide de Magnan som bjöd på en fantastisk lunch med confiterat lamm och en massa annat gott. Där valde vi ett rött från en annan av våra gillade vingårdar Domaine de la Fouquette men det är en annan historia och den vingården tar vi på nästa vinutflykt... 

Hundar, barn och massor av sociala vinälskare....

 ...på vinprovning igår kväll i Antibes. Ikväll var det Bourgogne som gällde. Stökigt, proppfullt, men trevligt och mycket snack och förväntan.

Vi var hos Olivier som valt ut fyra viner, två vita och två röda för kvällens provning. Jag är lite svårflörtad när det gäller viner från Bourgogne: De vita är ofta lite för ekade för min smak, tar helst en Chablis som ju också kommer från B. men nästan alltid med ingen eller mycket lite ek. De goda röda brukar kosta skjortan. 

Men här kom en mycket god röd som kostade 30 euro. Dyrt kan någon tycka men viner från Bourgogne med kvalitet kostar alltid en slant. Här är den. 

Fylligt, bra balanserat rött gjort till 100% av pinot noir-druvan. Alltid i Bourgogne för de röda. Liten fin doft av röd frukt och inslag av  jordgubbar. Går fint att dricka nu och kräver ingen lagring. En färsking från 2023.

Kommer från Mercurey, den största kommunen i Côte Chalonnaise, som ligger i södra Bourgogne. Från Domaine Jaqueson där far och dotter producerar vin. 

Först provade vi vinet utan någon mat sedan stoppade vi i oss goda tillbehör som gick bra ihop med vinet. Maten lyfte vinet ytterligare.

Canaiolo, gammal italiensk druva från Toscana och italiensk ragu (recept)!

 

Vinprovning hemma hos oss och vi provade fyra italienska röda viner. Ett var Ormanis `Canaiolo´ från Val d'Elsa nära Florens i Toscana. Druvan har funnits där sedan 1200-1300-talet men jag hade inte tidigare hört talas om endruveviner av den. Den har mest använts för att runda av de ibland lite vresiga vinerna gjorda på druvan Sangiovese.

Vinet var bra balanserat med lagom syra och en  mjuk bärighet. Gott och mycket lättdrucket, men med fin karaktär. Hade köpt det hos kunniga Maresa i Dolce Aqua, strax norr om Ventemiglia i Italien. Hennes Enoteca Re är ett hål i väggen i byn men ett av Italiens bästa enotek. Vinet kostade 15 euro.

Här recept på ragun som vi lagade till vinet:

Till 8 pers som vi var:

600 g nötfärs, 1 gul lök, 300 g rökt sidfläsk, 2 stjälkar selleri, 2 morötter, 3 vitlöksklyftor, 3 tomater, passerade tomater ca 2 dl, buljong, 1 flaska rödvin och timjan, rosmarin, salt, peppar.

Fräs färsen, sidfläsket och löken. Blanda sedan allt och låt koka ihop i ca 2 timmar.

Strimla squash och lägg den som en botten och sedan på med ragun och toppa med en massa finriven parmesan.

Bon appetit!

Klosterliv eller vinprovning???

 Vi smög försiktigt in på gården... ingen var här, ingen att fråga. Husen var medeltida, stora, imponerande. Det kändes  lite spöklikt. Var det här verkligen Maison du Vin? Det såg mest ut som en stor katedral. Plötsligt knarrade det till. En trädörr öppnades och en man i slitna kläder och gammal skäggstubb klev ut. Men det var från den allmänna toaletten där han förmodligen hade sovit i natt... 

Vi närmade oss långsamt  en annan dörr som plötsligt öppnade sig med ett gnisslande ljud. En kvinna kom emot oss och nu kändes det som om vi hade hittat rätt. Madame Edwige hälsade oss välkomna att titta, dofta och smaka på traktens vin - de från Gaillac. Vi var i inne i klostret, Saint Michel Abbey, nästan på stranden av floden Tarn.

Klostret, kyrkan och Mason du vin

Gaillac-vinerna har ett långt förflutet - ungefär 2000 år (romarna var här) och de lokala druvorna har levt kvar. Många endruve-viner och de vi provade var alla naturviner.

Igår var vi några vänner som provade tre röda gjorda av druvan Braucol, Prunelart och ett av dem med Braucol och Syrah. Det mousserande var gjort på druvan Mauzac och framställt enligt en urgammal metod, méthode gaillaçoise – som innebär att vinet bara jäser en gång. Metoden fanns långt före bubblet i Champagne.

Tre av de fyra kom från Domaine Plageol strax utanför Gaillac. Bästa vingården, välgjorda viner med respekt för historien och terroiren. Mycket härliga matviner.

Trodde först att de var terrorister(!) Man kan ju aldrig veta och det kan ju gå hett till i Frankrike ibland.

https://vignobles-occitanie.fr/en/domaine-plageoles/

Det röda Loire

 I hjärtat av den medeltida staden Chinon hade vi vårt högkvarter. Vi var några vinintresserade som tillbringade ett par dagar i området Tourraine i Loiredalen. 

Stan´ligger vid floden Vienne, en biflod till Loire. Här är centrum för röda viner gjorda på druvan Cabernet Franc. AOP-områdena Chinon, Bourgeuil, St Nicolas Bourguil och Saumur- Champigny ligger här.

Viner på Cabernet Franc-druvan har ofta hög syra och rätt mycket tanniner. Är underbart goda efter fem- tio år om de är välgjorda. Tanninerna som ger strävheten är ändå ofta mjuka. Vinerna är eleganta och fruktiga med toner av hallon, jordgubbar, nyklippt gräs, chili och paprika. Druvan trivs bra i Loires mest kända kalkrika jordmån, tuffeau.

På vinslottet Château de Coulaine träffade vi Jean de Bonnaventure, vinmakare i jag vet inte vilken generation. Egendomen har varit i samma familjs ägo sedan medeltiden. De röda vinerna var i perfekt balans och mycket tillgängliga och ovanligt fruktiga trots sin ungdom. Det magnifika slottet är verkligen väl värt ett besök och orangeriet där vi provade vin av Cab Franc var i chict förfall. 

På vingården Bernhard Baudry träffade vi den passionerade och mycket kunniga dottern som lotsade oss genom gårdens viner. Cabernet franc-viner till 90% och resten vita viner på druvan Chenin Blanc, den gröna signaturdruvan i Loiredalen. Vi kände att vinerna var välgjorda och lagringsdugliga.

På Domaine Olga Raffault  träffade vi barnbarnet Sylvie (numera vuxen) som har hand om arbetet i caven och vinifieringen. Hennes mormor och morfar Olga och Pierre Raffault lade grunden för den högkvalitativa vingården för mer än  60 år sedan och nu förs släktarvet vidare av Sylvie och hennes man Eric de la Vigerie. 

Det är Cabernet Franc som gäller här och druvorna plockas för hand som på de flesta andra vingårdar i området. Vi provade bland annat "Les Picasses" . Välgjort. 

I Bourgeuil finns också Domaine Catherine & Pierre Breton. Vi träffade Catherine som lotsade oss genom en intressant provning av deras röda. Innovativt ställe! Vi föll bland annat för "La Dilettante" som får ligga i betongägg som must och utan tillsats av svavel. Ingen filtrering av detta vin. Gott! Härliga viner överlag och Cab Franc när den är som bäst.

Alla vingårdar vi besökte är eko-certifierade eller biodynamiska (Demeter) och använder väldigt lite svavel i vinifieringen. Det mesta av druvorna plockas för hand. Vinerna innehåller lagom mycket alkohol, oftast mellan 12 och 13%. Sympatiskt!

Rapport från en provning av Bordeauxviner

 

"De fick knappt plats på bilden..." men goda var dom. Vinerna från högra och vänstra stranden i Bordeaux. Vi provade fyra röda och även ett vitt som provarna fick sippa på medan vi gick igenom "det teoretiska".

Vänstra stranden, Medoc-halvön,  bjuder på ganska strama och komplexa viner med cabernet sauvignon som huvud-druva. Alltid blandade viner här. På högra stranden ger huvud-druvan merlot mjukare viner som ibland klarar sig själv men andra druvor kan också blandas i.

"Påvliga Droppar" - bästa vinet i Châteauneuf-du-Pape

- Oh, tellement gentil" Har ni skrivit om oss. Jag hämtar en flaska vin. Vi byter, vinet mot boken. Härligt att få en bok där vi finns med. 

Madame hämtade en flaska vin som var betydligt mera värt än boken hon fick där jag skrivit om vingården, Clos du Mont-Olivet, min favorit i området. Jag undrade lite hur hon skulle kunna läsa eftersom hon inte kunde svenska, men Google Translate skulle nog fungera.

Gården ägs och drivs av familjen Sabon och har gått i arv i några generationer. Från början ”gifte man ihop” olika markområden för att kunna skapa vingården. Séraphin Sabon från grannbyn Serignan du Comtat gifte sig med Marie, dotter till Romain Jausset, markägare i Châteauneuf-du-Pape. Frågan är om de unga tu hade något att säga till om... På det sättet skapades "Clos du Mont Olivet" år 1932.

Vinerna från gården håller hög kvalitet och är bland de bästa i Châteauneuf-du-Pape. Vi beställde några flaskor av Le Clos du Mont Olivet 2018 och skulle hämta upp flaskorna i byn. "Kontoret” ligger på en liten bakgata inne i byn och är mycket oansenligt och svårt att hitta eftersom inga braskande skyltar visar vägen. Efter lite letande hittade vi rätt dörr och knackade på. En man med ett leende på läpparna sträckte ut en påse med de viner vi beställt. Krångligare än så var det inte. Vinet var som en dröm; fullmatat med koncentrerad kraft, elegant och med fin textur och balans och med en lång eftersmak. 

Vinerna i området Châteauneuf-du-Pape i Södra Rhône har blivit allt dyrare och området är välkänt. Namnet har ett högt marknadsvärde. Busslaster av mer eller mindre vinintresserade turister har nästan invaderat  Châteauneuf-du-Pape under de senaste tjugo åren. Några av gårdarna, men absolut inte alla, tar emot mängder av turister. Det blir lite av vinernas Disneyland. Under de senaste åren har yngre vinmakare tagit över många vingårdar och området har fått ett lyft. Kanske blir det lite mindre av busslaster framöver...