Åter till Italien!

     
 ”Regnet var ihärdigt och vi såg knappt vägen… Vad kan man göra när det knappt går att gå från inomhus och ut till bilen utan att bli genomvåt? Tja, man kan åka till Italien och prova vin! ”

I Ventimiglia var det lång och stökig bilkö så vi tog vägen över Bordighera, grannstaden. Det är en lugn och lite sömning ligurisk kuststad där det rullar på så att säga. Vägen slingrade sig fram från havet och uppåt där alperna sluttar ner i Medelhavet. Längs vägen transformeras omgivningen från den livliga kusten med trafik och turister och det magnifika Medelhavet till den medeltida, häftiga bergsbyn Dolceacqua med ett blodigt förflutet. Vi närmade oss och såg nästan först av allt bron över floden Nervia, som delar byn i två delar och som Monet flitigt målat av.

På torget ramlade vi rakt in i den italienska matmarknaden som pågick för fullt nu på förmiddagen. Vi blev till oss av alla härliga charkuterier och allt kalvkött som fanns och ångrade att vi inte tagit kylväska med oss. Parmesanostar kunde vi i alla fall köpa. Den finns i en massa olika mognadsgrader och det räcker inte med en utan vi köpte flera olika att frossa på.

Vi drog oss längs huvudgatan till byns enotek där vi kommit överens med Maresa Bisozzi, som är sommelier och ägare, om en vinprovning. Maresa är mycket kunnig på vin och har vin från hela Italien i sin vinbutik. Det handlar om passion och djup kunskap som hon gärna delar med sig av! Inget vin kommer över hennes tröskel som hon inte själv har smakat och godkänt.

Vi provade två vita chardonnay-viner . Det var mycket av aprikos, nötter, smör och persikor i doften på båda vinerna. Ett av dem Cabreo, La Pietra 2010 IGT från Greve i Toscana var extra gott och föll oss väl i smaken. Det andra var minst lika gott och kom från Umbrien, som är ett område som verkligen reser sig alltmer i kvalitet. Av de tre röda föll vi för Il Carbonaione (2000) också det från Greve i Toscana också det IGT och Pietramora (2007) från Fattoria Zerbina i Romagna. De är inga typiska supertoscaner men har ändå betecknigen IGT. Det tredje röda var från Umbrien Cotarella Lamborgini (dock ingen bil…) och hade lite iblandning av Merlot, de två andra var 100% Sangiovese. Maresa var lite tveksam till att vinmakarna använder inblandning av några procent Merlotdruvor och tycker det är att ta en genväg till kunden. Det blir mer åt godishållet då. Lite mer förföriskt vin! Sangiovesedruvan i vinet får vinmakaren jobba på. Att ha enbart den druvan med och få vinet bra är inte alltid helt lätt.

Lunchen, på ”La Viassa” en bit upp från torget - Cappon magro, Accuighe ripiene con misticanza e aioli, tagliolini con triglie e carciofi, calamari saltati con fagioli di pigna e rosmarino, gelato di michette di Dolceacqua, var lång, god och närande… och mycket italiensk, förstås.

Sedan ut i regnet och in i bilen och tillbaka till verkligheten och kustens halkiga och intensiva bilköer med påskfirare på väg...