lördag 29 juni 2013

Pink Floyd i Biot

Klick i örat. Varför kunde inte karln´ säga hejdå... Vi hade reserverat ett bord på Les Arcades i Biot. Längs huvudgatan i denna franska by nära Medelhavet promenerade vi förbi torget med många bord och turister, uppåt till les Arcades, längst in i byn. Där satt mest fransmän vid borden som hade rödrutiga dukar och med rundmagade servitörer i shorts. Hade vår beställning gått fram??? Jovisst, vi fick ett bord i arkaden. Här bjöds på vällagade provensalska rätter. Vi åt Soupe Pistou, Aubergine under parmesantäcke, Aioli, perfekt Filet du Loup, chokladmousse som var som en dröm... Till all mat hade vi beställt ett rosévin, Pink Floyd. Vinet kommer från Chateau Miraval  i Var. En vingård som ägs av Angelina Joli och Brad Pitt. Vi kunde inte motstå, och beställde vinet. Måste prova... Vinet kom in i en ovanlig och ganska fin flaska. Lite grå/orange som en provensalsk rosé ska vara. Men smaken förde oss genast till USA - skumbanan och drag av chewing gum, sött och med lite kort eftersmak. Inget för europeiska vinälskare.

lördag 13 april 2013

Riesling - generös och distinkt, men vilket vin var bäst???


Dom droppade in, en efter en, rasslade lite med väskorna och bagarna och ställde vant upp innehållet på det nyss med möda utdragna långa bordet.  Allvarliga miner, koncentration, vänliga möten och beslutsamhet. 

Vi var tretton vinprovare som skulle prova vin av druvan Riesling. Vatten och bröd, men inget mer just nu. Vi provade fem riesling-viner och ett sjätte vin gjort av chardonnay  ̶  bara för att utmana. Stämningen stiger och alla har en åsikt om vinerna, diskussioner… I nästa steg avslöjades vilka viner vi provade men inte i vilken ordning de stod. Mer snack och välgrundade spekulationer. Efter omröstning var de två vinnande vinerna …


Zöbing Riesling Hirsch 2011, nr 91804-01 från Kamptal i Österrike. Doften var distinkt och typisk för druvan och vi kände blommor som drog mot rosor, och i smaken fann vi hög syra och lite spritsighet samt en fin balans. Riktigt häftigt, välgjort och klassiskt

och

A Christmann Riesling Trocken 2011, nr 5882-01 från Pfalz i Tyskland. Detta var också ett klassiskt Rieslingvin med mycket god balans mellan frukt och syra. Doft av rosor, honung och eventuellt lite inslag av petroleum även om det nog är lite tidigt för det.

Övriga viner var

Stoneleigh Riesling 2012 nr 6498 från Nya Zeeland
Kloster Eberbach Kabinett 2012 nr 5810-01 (endast 8.5 volymprocent)
Marcel Deiss Riesling 2011 nr 90233-01 var tyvärr (kork)skadat

Av de fem Rieslingvinerna vi provade var endast Marcel Deiss förslutet med en kork och de övriga med skruvkapsyler. Korkskadan var uppenbar! Vi kände att det var synd på förmodligen rara ärtor.

Vad äter man då till dessa välgjorda klassiska viner?

Vi provade asiatiskt tillredd mat av skaldjur med bland annat pilgrimsmusslor och räkor. Vinet och maten gifte sig riktigt bra!





fredag 5 april 2013

Haut Provence – vilt, mystiskt, lavendeldoftande och kargt

Haute Provence är ett av de glesast befolkade departementen i Frankrike. Här skiner solen lika mycket som nere vid kusten. Stämningen är avslappnad och luften är lätt att andas. Det finns orörda byar, kloster, genuina bistroer, vackra lavendelfält ─ och landskapet är bedövande vackert.




Vi åkte till en av våra favoritbyar, Rians. Strax utanför ligger vingården Chateau Vignelaure, "vingården av den heliga våren", i appellationen Coteaux d'Aix-en-Provence. Vinerna har mycket Cabernet Sauvignon i sig och vinrankorna planterades på 1960-talet av en av de tidigare ägarna med ett förflutet i Bordeaux. Chateauvinet, det mest prestigefyllda, är blandat med 70% Cabernet Sauvignon, 25% Syrah och 5% Grenache. Vinet har sett ek i 18 månader och kan lagras på flaska i många år. Vi föll mest för årgång 2004 som var hyfsat utvecklat. Elegant och bärigt med tannin och fruktsyra, men fortfarande lite blygt och ungt.

På vägen nerför bergen hamnade vi på vingården Chateaux Chaberts, strax utanför Gareoult. Deras vita Prestige 2011 med druvorna Rolle och Semillon är blommigt, balanserat, har frisk syra och underbart gott att dricka nu.


måndag 1 april 2013

Glad påsk!



”Vad ska vi äta och dricka på påskafton? Ja, som ni
ser har vi nallat (!) på chokladen…

Redan på eftermiddagen hade vi samlats för ett påskigt knytkalas på sydliga breddgrader i Europa. Svenskar blir ofta ännu mer svenska när de är utomlands och här var det laddat med sill, Jansson, rökt och gravad lax och snaps och öl att skölja ner allt med. Men efter några snapsar gled måltiden mer och mer över i något helt annat...

Vi satte gafflarna i nykokt hummer och de härliga franska ostarna åkte fram på bordet. Osten som heter Epoisse och som man gärna äter med sked var så till sig av mognad att den nästan hoppade på egen hand ur asken. Till hummern slank det ståltanksvassa chablis-vinet, Les Temps Perdu, ner av bara farten.  

När vi sedan var redo för ostarna lyftes La Folle Noir från vinhuset Toasc i Bellet fram.
Högt upp ovanför  Nice finns  ett litet vinområde på 50 hektar där vin odlas på kiselhaltig kalkjord. Havsvindar och alpvindar och ett extremt soligt läge ger vinerna finess och fräscheur. Här ger ovanliga druvsorter som Folle Noire, Braquet, Rolle och Mayorquin speciella viner. De vita är friska med toner av färsk mandel, apelsinblom och citrus. Rosévinerna doftar av honung och ginst. De röda som görs ofta av druvan Folle Noir och just detta vin doftade körsbär  och med distinkta hallontoner i smaken ─  Domaine de Toasc Rouge 2007, Bellet.

Toodeloo!  

fredag 29 mars 2013

Åter till Italien!


     
 ”Regnet var ihärdigt och vi såg knappt vägen… Vad kan man göra när det knappt går att gå från inomhus och ut till bilen utan att bli genomvåt? Tja, man kan åka till Italien och prova vin! ”

I Ventimiglia var det lång och stökig bilkö så vi tog vägen över Bordighera, grannstaden. Det är en lugn och lite sömning ligurisk kuststad där det rullar på så att säga. Vägen slingrade sig fram från havet och uppåt där alperna sluttar ner i Medelhavet. Längs vägen transformeras omgivningen från den livliga kusten med trafik och turister och det magnifika Medelhavet till den medeltida, häftiga bergsbyn Dolceacqua med ett blodigt förflutet. Vi närmade oss och såg nästan först av allt bron över floden Nervia, som delar byn i två delar och som Monet flitigt målat av.

På torget ramlade vi rakt in i den italienska matmarknaden som pågick för fullt nu på förmiddagen. Vi blev till oss av alla härliga charkuterier och allt kalvkött som fanns och ångrade att vi inte tagit kylväska med oss. Parmesanostar kunde vi i alla fall köpa. Den finns i en massa olika mognadsgrader och det räcker inte med en utan vi köpte flera olika att frossa på.

Vi drog oss längs huvudgatan till byns enotek där vi kommit överens med Maresa Bisozzi, som är sommelier och ägare, om en vinprovning. Maresa är mycket kunnig på vin och har vin från hela Italien i sin vinbutik. Det handlar om passion och djup kunskap som hon gärna delar med sig av! Inget vin kommer över hennes tröskel som hon inte själv har smakat och godkänt.

Vi provade två vita chardonnay-viner . Det var mycket av aprikos, nötter, smör och persikor i doften på båda vinerna. Ett av dem Cabreo, La Pietra 2010 IGT från Greve i Toscana var extra gott och föll oss väl i smaken. Det andra var minst lika gott och kom från Umbrien, som är ett område som verkligen reser sig alltmer i kvalitet. Av de tre röda föll vi för Il Carbonaione (2000) också det från Greve i Toscana också det IGT och Pietramora (2007) från Fattoria Zerbina i Romagna. De är inga typiska supertoscaner men har ändå betecknigen IGT. Det tredje röda var från Umbrien Cotarella Lamborgini (dock ingen bil…) och hade lite iblandning av Merlot, de två andra var 100% Sangiovese. Maresa var lite tveksam till att vinmakarna använder inblandning av några procent Merlotdruvor och tycker det är att ta en genväg till kunden. Det blir mer åt godishållet då. Lite mer förföriskt vin! Sangiovesedruvan i vinet får vinmakaren jobba på. Att ha enbart den druvan med och få vinet bra är inte alltid helt lätt.

Lunchen, på ”La Viassa” en bit upp från torget - Cappon magro, Accuighe ripiene con misticanza e aioli, tagliolini con triglie e carciofi, calamari saltati con fagioli di pigna e rosmarino, gelato di michette di Dolceacqua, var lång, god och närande… och mycket italiensk, förstås.

Sedan ut i regnet och in i bilen och tillbaka till verkligheten och kustens halkiga och intensiva bilköer med påskfirare på väg...



tisdag 21 augusti 2012

En ikon i Napa Valley

Robert Mondavi Winery i Napa gör underbara "cabs" och härliga chardonnayer som inte sett ek. Vineriet är byggt som en gammal fin missionstation i kalifornisk stil med vackra vyer över dalen och Mayacamas Mountains. Tillsammans med de fína balanserade vinerna åt vi pilgrimsmusslor, ribeye och en fruktdessert. Otroligt god mat har varit ett sigum för den här vingården alltsedan Robert Mondavis dagar.

Robert Mondavi var en av USA.s mest kända vinpersonligheter genom tiderna. Han var en av dem som satte de kaliforniska vinerna på världskartan. Robert var son till italienska immigranter och köpte tillsammans med sin bror Peter Mondavi och sin far Charles Krug Winery i St. Helena i Napa Valley i Kalifornien i slutet av 1950-talet. Efter osämja med resten av familjen, faktiskt ett riktigt slagsmål, startade han istället Robert Mondavi Winery i Oakville i Napa Valley. Han stöttade nyetablerade vinbönder och kollegor samtidigt som hans vingård blev oerhört framgångsrik. Robert Mondavi Winery blev den första riktigt storskaliga vingården i Kalifornien. Samarbete med Rothchilds i Bordeaux skapade vinet Opus One, ett kultvin som görs i Napa.


söndag 19 augusti 2012

Wine country California!

Vi provade "7 Deadly Zins" i vindistriktet Lodi i Central Valley. Ett otroligt hett område med lite svulstiga "heta" viner (hot vine) med hög alkoholhalt. Varmt klimat med 40 grader på sommaren ger snabb mognad och mycket socker i vinet. Sockret blir till alkohol inne i druvan ger 14-15% alkohol i vinerna. Det här var ett fruktigt vin av druvan Zinfandel med mycket av allt. Eldigt och lite svulstigt med smak av mörka bär. Kändes väldigt amerikanskt! Sedan åkte vi några mil norrut i Napa Valley, det hippa och chica vinområdet norr om San Francisco. Där finns Inglenook Vineyard. Ägt av Francis och Eleanor Coppola (ni vet, regissören av Gudfadern). Här gör man ett mycket elegant vin av samma druva, Edizone Pennino Zinfandel. Ovanligt elegant och väl balanserat, helt i den europeiska smaken. Variation! Vingården grundades 1879  av en man från Åland, Gustav Nybom (som blev till Niebaum). Han hade blivit rik på handel och sjöfart och hade smak för goda viner. Frun ville inte till Europa så han grundade en vingård i Napa istället för i Bordeaux. Han var en verklig pionjär i vingårdsbranschen i Napa.