Glad påsk!

^{”Vad ska vi äta och dricka på påskafton? Ja, som ni
ser har vi nallat (!) på chokladen… ”}

Redan på eftermiddagen hade vi samlats för ett påskigt knytkalas på sydliga breddgrader i Europa. Svenskar blir ofta ännu mer svenska när de är utomlands och här var det laddat med sill, Jansson, rökt och gravad lax och snaps och öl att skölja ner allt med. Men efter några snapsar gled måltiden mer och mer över i något helt annat...

Vi satte gafflarna i nykokt hummer och de härliga franska ostarna åkte fram på bordet. Osten som heter Epoisse och som man gärna äter med sked var så till sig av mognad att den nästan hoppade på egen hand ur asken. Till hummern slank det ståltanksvassa chablis-vinet, Les Temps Perdu, ner av bara farten.  

När vi sedan var redo för ostarna lyftes La Folle Noir från vinhuset Toasc i Bellet fram.

Högt upp ovanför  Nice finns  ett litet vinområde på 50 hektar där vin odlas på kiselhaltig kalkjord. Havsvindar och alpvindar och ett extremt soligt läge ger vinerna finess och fräscheur. Här ger ovanliga druvsorter som Folle Noire, Braquet, Rolle och Mayorquin speciella viner. De vita är friska med toner av färsk mandel, apelsinblom och citrus. Rosévinerna doftar av honung och ginst. De röda som görs ofta av druvan Folle Noir och just detta vin doftade körsbär  och med distinkta hallontoner i smaken ─  Domaine de Toasc Rouge 2007, Bellet.

Toodeloo!  

Åter till Italien!

     
 ”Regnet var ihärdigt och vi såg knappt vägen… Vad kan man göra när det knappt går att gå från inomhus och ut till bilen utan att bli genomvåt? Tja, man kan åka till Italien och prova vin! ”

I Ventimiglia var det lång och stökig bilkö så vi tog vägen över Bordighera, grannstaden. Det är en lugn och lite sömning ligurisk kuststad där det rullar på så att säga. Vägen slingrade sig fram från havet och uppåt där alperna sluttar ner i Medelhavet. Längs vägen transformeras omgivningen från den livliga kusten med trafik och turister och det magnifika Medelhavet till den medeltida, häftiga bergsbyn Dolceacqua med ett blodigt förflutet. Vi närmade oss och såg nästan först av allt bron över floden Nervia, som delar byn i två delar och som Monet flitigt målat av.

På torget ramlade vi rakt in i den italienska matmarknaden som pågick för fullt nu på förmiddagen. Vi blev till oss av alla härliga charkuterier och allt kalvkött som fanns och ångrade att vi inte tagit kylväska med oss. Parmesanostar kunde vi i alla fall köpa. Den finns i en massa olika mognadsgrader och det räcker inte med en utan vi köpte flera olika att frossa på.

Vi drog oss längs huvudgatan till byns enotek där vi kommit överens med Maresa Bisozzi, som är sommelier och ägare, om en vinprovning. Maresa är mycket kunnig på vin och har vin från hela Italien i sin vinbutik. Det handlar om passion och djup kunskap som hon gärna delar med sig av! Inget vin kommer över hennes tröskel som hon inte själv har smakat och godkänt.

Vi provade två vita chardonnay-viner . Det var mycket av aprikos, nötter, smör och persikor i doften på båda vinerna. Ett av dem Cabreo, La Pietra 2010 IGT från Greve i Toscana var extra gott och föll oss väl i smaken. Det andra var minst lika gott och kom från Umbrien, som är ett område som verkligen reser sig alltmer i kvalitet. Av de tre röda föll vi för Il Carbonaione (2000) också det från Greve i Toscana också det IGT och Pietramora (2007) från Fattoria Zerbina i Romagna. De är inga typiska supertoscaner men har ändå betecknigen IGT. Det tredje röda var från Umbrien Cotarella Lamborgini (dock ingen bil…) och hade lite iblandning av Merlot, de två andra var 100% Sangiovese. Maresa var lite tveksam till att vinmakarna använder inblandning av några procent Merlotdruvor och tycker det är att ta en genväg till kunden. Det blir mer åt godishållet då. Lite mer förföriskt vin! Sangiovesedruvan i vinet får vinmakaren jobba på. Att ha enbart den druvan med och få vinet bra är inte alltid helt lätt.

Lunchen, på ”La Viassa” en bit upp från torget - Cappon magro, Accuighe ripiene con misticanza e aioli, tagliolini con triglie e carciofi, calamari saltati con fagioli di pigna e rosmarino, gelato di michette di Dolceacqua, var lång, god och närande… och mycket italiensk, förstås.

Sedan ut i regnet och in i bilen och tillbaka till verkligheten och kustens halkiga och intensiva bilköer med påskfirare på väg...

En ikon i Napa Valley

Robert Mondavi Winery i Napa gör underbara "cabs" och härliga chardonnayer som inte sett ek. Vineriet är byggt som en gammal fin missionstation i kalifornisk stil med vackra vyer över dalen och Mayacamas Mountains. Tillsammans med de fína balanserade vinerna åt vi pilgrimsmusslor, ribeye och en fruktdessert. Otroligt god mat har varit ett sigum för den här vingården alltsedan Robert Mondavis dagar.

Robert Mondavi var en av USA.s mest kända vinpersonligheter genom tiderna. Han var en av dem som satte de kaliforniska vinerna på världskartan. Robert var son till italienska immigranter och köpte tillsammans med sin bror Peter Mondavi och sin far Charles Krug Winery i St. Helena i Napa Valley i Kalifornien i slutet av 1950-talet. Efter osämja med resten av familjen, faktiskt ett riktigt slagsmål, startade han istället Robert Mondavi Winery i Oakville i Napa Valley. Han stöttade nyetablerade vinbönder och kollegor samtidigt som hans vingård blev oerhört framgångsrik. Robert Mondavi Winery blev den första riktigt storskaliga vingården i Kalifornien. Samarbete med Rothchilds i Bordeaux skapade vinet Opus One, ett kultvin som görs i Napa.

Wine country California!

Vi provade "7 Deadly Zins" i vindistriktet Lodi i Central Valley. Ett otroligt hett område med lite svulstiga "heta" viner (hot vine) med hög alkoholhalt. Varmt klimat med 40 grader på sommaren ger snabb mognad och mycket socker i vinet. Sockret blir till alkohol inne i druvan ger 14-15% alkohol i vinerna. Det här var ett fruktigt vin av druvan Zinfandel med mycket av allt. Eldigt och lite svulstigt med smak av mörka bär. Kändes väldigt amerikanskt! Sedan åkte vi några mil norrut i Napa Valley, det hippa och chica vinområdet norr om San Francisco. Där finns Inglenook Vineyard. Ägt av Francis och Eleanor Coppola (ni vet, regissören av Gudfadern). Här gör man ett mycket elegant vin av samma druva, Edizone Pennino Zinfandel. Ovanligt elegant och väl balanserat, helt i den europeiska smaken. Variation! Vingården grundades 1879  av en man från Åland, Gustav Nybom (som blev till Niebaum). Han hade blivit rik på handel och sjöfart och hade smak för goda viner. Frun ville inte till Europa så han grundade en vingård i Napa istället för i Bordeaux. Han var en verklig pionjär i vingårdsbranschen i Napa.

In Chianti...

A winetasting at the enoteca "Le Volte" in Castellini in Chianti really made us aware of how the enthusiatic wine-growers in Chianti improved their sangiovese wines during the past years! Try the small producers. Strong recommendations to buy Concadero 2007, Chianti classico riserva, with 95% Sangiovese grapes (13 euro). To get the Casina di Corina 2006,(17.50 euro,) also a riserva with 100% Sangiovese, you have to go directly to the vineyard. These two wines have a good structure, balance, and a great potential!

Decemberlunch hos Bruno i Lorgues

Vi började på marknaden. Såhär års inga turister, mer av mat och livets nödtorft än på sommaren; olivoljor, grillade kycklingar, raffset, stiletter och knivar... Ryssen med katten spelade som vanligt dragspel. En öl på Le Cours och sedan ut var vi redo för lunch.
Med siktet inställt på den enstjärniga krogen med tryfflar i alla former och i alla rätter, Tuber Aestivum, Tuber Brumale och så den häftiga från Alba.
När vi steg in på restuarangen slog en påträngande, yppig, mycket typisk och underbar doft av tryffel emot oss. Menu unique, som alltid här. Man kommer inte undan med mindre än sex rätter...
Amuse bouchen var kastanjesoppa toppad med tryffel i tunna skivor, sedan en gateau med jordärtskockor och foie gras med tryffel(sås) från Perigourd. Andra förrätten med La pomme de terre des montagnes och creme de truffe. Så fortsatte det med stora gambas tillsammans med en liten fin risotto, cerise sur le gateau, och caviar de truffes.
Vinet, en vit Chateau des Chaberts, cuvée prestige från 2009 passade perfekt. Frisk och fruktig med citrus, lakrits, ananastoner och grape i god balans. Kommer från Gareoult och är klassad som Coteaux Varois en Provence och innehåller druvorna Rolle och Semillon. Inte dumt alls!

I södra Rhone...

När en Châteauneuf-du-Pape är som bäst förmedlar den en härlig känsla av södra Frankrike. Vi korkade upp en 1996 Chateau de Beaucastel, som kommer från en av de absolut bästa Châteauneuf-du-Pape-egendomarna med samma namn, strax söder om Orange. Vinet filtreras inte vilket förmodligen bidrar till en större naturlighet. Det visar tydligt sin terroir och geografiska tillhörighet. Alla 13 druvorna i södra Rhone finns med i vinet med Grenache i spetsen.

I doften kände vi en fin, komplex och välavvägd bouquet med örtighet, kanel, ceder och blommor. Smaken gav bärighet, med blå plommon, fat och en lång eftersmak. Alkoholhalten håller 13.5% och ger inte den spritiga eldigheten utan visar upp en mer återhållen stil som vi gillar.