Sauternes och choklad

Chokladdessert med hallon och vilket vin skulle vi dricka? Vi väntade med spänning på vilket vin värdparet skulle korka upp. Valet blev perfekt. Här hade man koll!

Choklad är inte alltid så lätt att matcha med vin. Det är lätt att vinet inte möter upp med tillräcklig sötma, men å andra sidan är det heller inte särskilt gott med alltför spritiga eller sliskiga viner. Beska i chokladen kan vara svår till vinet, och är vinerna alltför sträva blir det inget bra möte mellan vinet och desserten.

Vi drack en gyllengul Chateau d´Yquem 1987. Matchningen mellan vinet och desserten var som hand i handske. Vinet doftade tropiska frukter i finstämt sällskap, smaken var houngsliknande med en mängd toner av fin söt frukt, också den åt det tropiska hållet och med en välbalanserad syra-sötma. I smaken hittade vi frukter som aprikos, mango, fikon, lite plommon och päron, samt en kryddighet i bakgrunden med saffran och eukalyptus. Ädelrötan var diskret och inte så tydlig.

Sauternes är ett distrikt i södra Bordeauxområdet i distriktet Graves och det är härifrån de söta goda vinerna kommer. Chateaux d`Yquem är det mest berömda vinslottet med de godaste vinerna. Vindruvorna plockas för hand när de blivit angripna av (ädel)röta, botrytis. Det är denna ädelröta som är finessen i ett Sauternesvin. Vi besökte slottet i skördetider för några år sedan. Utanför satt och halvlåg en grupp människor som såg lite molokna ut. När vi lite frågande undrade varför de inte skördade (var de i strejk???) fick vi höra att de väntade på att ädelrötan skulle komma.... Det är morgondimmorna som ska vara tillräckligt fuktiga och sätta sig runt druvan så att de blir angripna. Då kan skörden börja.

Huvuddruvan i vinet är Sémillon som har ett tunt skal och därför lätt angrips av den ädla rötan. För att få friskhet i vinet används även Sauvignon Blancdruvan och för kryddighet druvan Muscadelle.

"Den lilla söta"

Brant uppåt, vinrankor så långt ögat nådde. Var det verkligen så att vingården låg högst upp på toppen av berget? Jovisst, på andra sidan krönet fann vi den. En vacker gammal vingård som varsamt hade renoverats. Orlando Pecchenino, som tillsammans med sin bror driver gården tog emot oss. En passionerad och allvarlig man, en hängiven dolcettovinmakare.

Dolcettodruvan, den lilla söta och bitterljuva, var länge lite av en bakgårdsdruva i Piemonte. Det kom ut lätta och enkla viner som snabbt kunde drickas utan lagring. Kanske i väntan på att Barolon skulle ligga till sig...

Men i Orlandos vingård stämmer detta inte alls! Här är man innovativ och gör täta, fruktrika och koncentrerade viner på 100% Dolcetto. Vi njöt en hel rad olika årgångar av Siri d´Jermu. Otroligt välgjort och vässat vin som andades innovation och utveckling! Stall, läder, precision och balans med elegans. Vi var alldeles matta efter denna provning. Vinet är inte ekfatslagrat utan har endast legat på ståltank.

Dogliano som ligger strax söder om Barolo-området är centrum för produktionen av viner gjorda på dolcettodruvan. Bröderna Orlando gör även andra viner på Dolcetto som vi återkommer till.

Rött från Alsace

Provade ett rött vin från Gustave Lorentz 2008 häromdagen. Det var gjort på 100% Pinot Noir. I doften fann vi hallon och jordgubbar, smaken var frisk med sammanhållen och bra struktur, rik på frukt och med hallon- och körsbärsaromer. Tanninerna fanns där men var tilltalande och lite återhållna och fruktsyran bra. Vi fick en förnimmelse av att det var mer likt ett vitt vin än vi vanligtvis får när vi dricker ett pinot noirvin. Ett mycket bra alternativ till snipiga och sura Bourgogner som vi många gånger råkat ut för

Alsace är annars mest berömt för sina vita viner, men få vet att röda viner var mycket vanliga i de alcasiska klostrens källare under medeltiden. Produktionen avtog i slutet av 1500-talet och i bara några få kommuner i Alsace behöll man rödvinstradition. När de röda nu dyker upp alltmer är det ingen nyhet som många tror, utan egentligen ett arv från förr.

Att leva och dö!

Vi korkade upp ett rött Châteauneuf-de-Pape från 1997 - Château La Nerthe. Druvorna som ingår är Grenache, Syrah, Mourvèdre,Cinsault, Muscardin och Counoise. Detta vin kunde förmodligen ha druckits ungt med stor behållning. När vi testade det nyupphällda var det som en dröm av fruktighet, tobak, aningen lakrits i både doft och smak. Koncentrerat. Ett välstrukturerat och välbalanserat vin med komplexitet. Utan att dekanteras men utan kork föll vinet efter någon timme i koma och tappade all sin finess och frukt. Det gick undan... Endast en liten bottensats återstod och vinet var inte längre gott. Vad ska vi lära oss av detta?

Kom med till Dolceaqua!

För er som vill komma med på vinprovning och lunch den 8 april, skicka ett mail till info@cepage.se! Läs i tidigare inlägg om Dolceaqua och enoteket där. Kostnad vinprovning 20 euro och lunch 20 euro = 40 euro per person. Temat för provningen är "Norditaliens bästa" och vinerna kommer från Brezza, Poderi Colla, Poderi Luigi Einaudi, Gianni Voerzio, Val dei Preti Correggia, Nino Negri.

Lunchen:
- Bruschetta with Olive Oil and olive Oil and Tomato
- Vegetable Flan with Cheese Cream
- "Rollata" meat with put inside pancetta and vegetable
- 4 different cheese
- Dolce tipico

En häftig cabernet sauvignon från Rasteau

Ett bättre skjul i leran ute på en åker med sikt mot Dentelles de Montmirails spetsiga toppar? I Rasteau är man berömd för sina söta Vin Doux Naturelviner, men André Roméro på Domaine La Soumade gör häftiga röda lättviner. Han skördar mogna druvor, och har extremt låg avkastning. Vinerna är "nyavärldenfruktiga" och mjukt tanninrika, men med fransk komplexitet och god struktur.

Vi provade Domaine la Soumade 2004 Cabernet Sauvignon som står som Vin de Pays de la Principauté d´Orange. Staden Orange är inte långt bort... Tätt och mörkt med doft av mörk frukt, koncentrerad smak med mycket frukt, choklad och tobak. Till skillnad från nya världen finns det annat än saft-toner i vinet, som är underbart tanninrikt men med en mjukhet och fruktighet som tilltalar.

Vid vårt nästa besök på vingården hade skjulet ersatts av en stor och solid byggnad, men det var samma hängivna vinbonde vars familj har odlat marken i mer än 200 år. I Sérignan-du-Comtat en liten bit bort finns en en-stjärnig restaurang, Le Pré du Molin, som har fina tryffelmenyer. Den är inrymd i den gamla skolan och ligger mer eller mindre i ett industriområde. Maten är ytterst vällagad och matsalen elegant. På sommaren, i juli, äter vi gärna på terrassen när vi ska gå till utomhusoperan på den gamla romerska teatern i Orange.

Kultvin från Loire

Vi körde upp framför huset öppnade bildörren och en häftig doft av gödsel slog emot mig. Var detta verkligen en vingård? Jovisst, vi hade anlänt till Clos de la Coulée de Serrant, en av Frankrikes mest omtalade. Vinmakaren Nicolas Joly räknas som föregångare i biodynamisk vinodling. Bekämpningsmedel används inte och vinet får leva sitt eget liv och uppfostra sig självt med hjälp av naturliga bakterier och en välvald växtplats. Plötsligt stod vi i familjens vardagsrum och Madame hällde generöst upp det ena vinet efter det andra. Av Monsieur Joly syntes inte ett spår. Han var inte hemma.

I söndags tog vi fram en av dyrgriparna, Clos de la Coulée de Serrant 2005. Vi dekanterade i ungefär 4 timmar. Nicolas Joly rekommenderar ännu längre dekantering, men vi tyckte nog att det räckte. Det är viktigt att det inte serveras för kallt eftersom det lätt stryps både i doft och smak.

Vinets färg var gyllengult, nästan åt bärnsten. I doften fann vi komplexa aromatiska toner av mandelmassa, honung, vått ylle och till och med lakrits. Välbalanserat, komplext och med lång eftersmak. Den höga syran balanserades mot rik frukt med persiko- och honungstoner och lite arrak. Perfekt och häftigt! Detta vin ställer krav på maten!