Gaillac - var ligger det? och vilka viner finns där?

 

Vägg i vägg med kyrkan (som ser ut som en katedral) ligger Maison du vin i den härliga medeltidsstaden Gaillac. En vänlig och kunnig  Madame rekommenderar och diskuterar kring de lokala vinerna med oss vinnördar. 

Efter att ha svishat förbi världsarvet Carcassone, Europas största och äldsta fästning åkte vi genom katharernas land  mot Toulouse och sedan till Gaillac. Vackert landskap, lite öde men så äkta och med tydliga historiska vingslag. Ruiner från katharernas borgar på toppen av kullar och berg. Tidig kväll kom vi till Emelie som driver ett härligt chambre d'hôtes i Gaillac. Fantastiskt ställe i ett hus från 1400-talet. Sedan dess vackert renoverat - förstås...

Nu till de unika och fantastiska vinerna. Här finns vinmakare som värnar traditionen och alla de traditionella druvorna. Druvor som duras, braucol, fer servadou för rött och mauzac och len de l’elh (loin de l’oeil) hittar man ute på vinfälten.

Det mesta som produceras av dessa druvor blir naturviner. Vinmakarna gör i stort sett som man alltid gjort. Inga tillsatser av kemikalier. Bra både för dem och för oss konsumenter. Spännande viner och inte alls Bordeauxkopior som en del vinmakare gör eftersom de är lätta att sälja och svälja.

På kvällen åt vi mycket gott på vår favoritkrog, Vigne en Foule i stan´s centrum. Det vita vinet var gjort på 100 % av druvan mausac från Domaine Plageols. Gott!

Hos Mathilde i Champagne

 

Mathilde tog fram en flaska där "proppen" skulle tas bort...

En duktig och påhittig tjej som har tagit över familjevingården i byn Vaudemange i Champagne. Byn är klassad som en premier cru-by.  Den ligger strax nedanför den sydöstra delen av Montagne de Reims, den skogbevuxna kullen söder om staden Reimes. Den här byn och några byar intill odlar mest chardonnay. Vi provade oss igenom Mathildes alla champagner, inklusive en av hennes millesimes. Mycket välgjorda och med bra balans och fina och behagliga bubblor. 

På hennes vingård och hos flera andra småodlare som vi också besökte har champagnerna personliga uttryck och ligger bra till prismässigt, mellan 20-30 euro/flaska. 

Vi korkade upp en Rochet-Bocart (=namnet på vingården), Blanc de Blancs, extra brut, från Mathilde till lunchen. Kan bara säga att den var jättebra. 

Mitt fönster i Belleville

 

Utsikt från mitt fönster på kvällen

Det var en av de minsta hissar jag någonsin åkt i. Efter en skakig uppåtfärd stannade den på tionde våningen. Belöningen var hisnande - där låg Paris för mina fötter. 

Belleville, där jag tillfälligt slagit ner mina bopålar är långt från de turisttäta delarna av Paris. Jag är nog den enda turisten här. 

När baron Haussman på 1800-talet skulle plöja ny mark till boulevarderna fick den fattiga arbetarbefolkningen flytta. Och det gjorde de - uppåt på höjderna dit än idag inga snörräta boulevarder kommit. Husen står som utslängda i en charmig röra. Gamla som nya. Här hittar man det genuina Paris.  

Det sägs att omkring 100 olika nationaliteter i vågor hittat hit under åren. Invandrare från de forna franska kolonierna, flyktingar från Östeuropa, Turkiet och Armenien. Kineser, vietnameser, italienare och judar. Och alla har de satt sin prägel på Belleville. Det är en tillflykt för alla och jag har upplevt mycket vänlighet här. 

Nu ska jag ut och handla i de många små specialbutikerna på rue Belleville. Massor av ost- och vinbutiker, chocolatiers som är riktiga konstnärer och alla dessa slaktare och traiteurs. Fransmän verkar äta som hästar men ser inte alltför välnärda ut.

Bonne soirée! och vi ses snart för en promenad i den jättestora parken Butte-Chaument som ligger i Belleville och för vinskördefesten i Montmartre som ligger nästgårds. Kolla bloggen.

 

Vilda druvor och kryddiga viner...

Intresserad av hur vinerna smakade under antiken? Från Systemet kan du prova det  vita, lite söta vinet Diamant från Cypern för 81 kronor som aperitif eller till en somrig bärdessert, det halvsöta, lite knäckiga men friska Vintry's Madeira Fine till kraftiga och smakrika ostar, eller en välgjord, kryddrik julglögg till pepparkakor med blåmögelost på. Då vet du. 

Jag är inget stort fan av söta viner men väl av hur vinhistorien ser ut och provar gärna. Just dessa viner ger en hint om vad man drack under antiken, hos greker och romare - kryddigt och med sötma. Man tillsatte honung, örter och kryddor som kanel och pomerans för att få lite mer smak och dölja skavanker. 

Viner har gjorts i tusentals år och vaggan stod i nuvarande Geogien - Turkiet - Iran. Greker, etrusker och romare odlade och tillverkade lite senare. Vinrankorna var från början vilda och några vidare anläggningar för vinifiering fanns naturligtvis inte. Vinet blev som det blev. Lerkrus och amforor har länge använts både när vinet tillverkades och fick jäsa och sedan för förvaring. 

Vinerna späddes ofta ut med vatten. Varför vet man inte säkert men kanske för att mildra berusningen och för att kunna dricka mer. Det ansågs vulgärt att bli alltför berusad i det gamla Rom. Det var inte bara för njutningens skull som vinet flödade. Ofta fick vin vara basen när man tillredde mediciner i det gamla Grekland.

Fanns han verkligen - den vackre Dionysos

Jul och nyårshälsning

 

Traditioner i Frankrike och i Sverige skiljer sig rejält åt på julen. I Frankrike äter man ostron, gåslever, surkål med skaldjur, fruktdesserter, nougat och mycket mer. Allt nersköljt med champagne förstås. Till vår julskinka kan man faktiskt dricka vin med gott resultat. Välj gärna ett lite kryddigt rött vin gjort på druvan Pinot Noir från Nya Zealand eller Kalifornien.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR PÅ ER ALLA!

Vin med historia

 

Jag kände att det hade blivit väl mycket vin och vinprovningar  och frågade om jag kunde få en alkoholfri öl till middagen. Den trevlige mannen på restaurang Racine i Uzès tittade på mig och sa mycket bestämt - NON, MADAME. Efter att ha skvalpat i mig vatten till maten riktade jag åter mitt intresse till vinet.

Området runt Uzès är inget känt vinområde även om vinodlingar har funnits sedan urminnes tider. Området har medelhavsklimat med en blandad jordmån - sandsten, märgel, småsten, vall, gammalt alluvium och hård kalksten. Det tillhör vinområdet Södra Rhone och fick år 2013 en egen appellation, AOP Duché d'Uzès. 

Det görs inga stora mängder vin men vinerna håller mycket god kvalitet. Vinregionen ligger i en korsväg där Cévennerna, Languedoc och Provence  möts vilket visar sig i vinerna. De röda är generösa, kryddiga med inslag av lakrits och görs främst på druvorna Syrah och Grenache. Rosévinerna är kraftfulla och aromatiska med en tydlig grenacheton. De vita är rätt intensiva med aromer av persika och aprikos, framställda på druvorna Grenache blanc och Viognier.

Prova vinerna från anrika Domaine Saint-Firmin, en vingård som ligger nästan mitt i byn.

Mot Uzès!

Men, det känns faktiskt lite fuktigt här, sa jag. De två uthyrningsrummen var, trots att de var tjusigt inredda, inte riktigt vad jag tänkt mig…de låg i källarplanet och där kändes det lite ruggigt. Här är delar av den privata delen av huset på högre nivåer. Riktigt läckert!

Men inga krusiduller här inte. Den sympatiska Madame S ordnade snabbt så att jag och mitt sällskap kunde ta in hos Madame E, några kilometer söderut, inne i den historiska delen av staden Uzès. Vilken härlig och vacker stad!

Stan´har numera cirka 8000 invånare och har ett stort välhållet och vackert historiskt centrum. Hjärtat är La Place aux Herbes där marknad har hållits varje vecka sedan 1200-talet. Varorna är utmärkta och av hög kvalitet med mängder av närodlade grönsaker. När jag var där i början på hösten fanns både gula kantareller och stora präktiga Karljohansvampar och massor av annat ätbart.

Uzès, Place aux Herbes by night

Svamparna på torget!

Historiskt var Uzès en textilstad där man odlade silkesmaskar för  framställning av siden och man producerade även tyg av ull och bomull. Den franska staden Nîmes som ligger drygt två mil sydväst har sedan 1700-talet varit känt för sin tillverkning av ett starkt, tättvävt, sidenliknande tyg som kallades för serge. När Levis i USA gick över till att tillverka sina byxor i blått kallade man dem för serge de Nîmes, alltså siden från Nîmes även om tyget nu var av slitstark bomull. Vilket snart skulle komma att förkortas till denim.

Nu är det dags att inta det läckra och absolut inte fuktiga rummet hos Madame Elisabeth.

Godnatt och berättelsen fortsätter alldeles strax om den här intressanta trakten. 

À bientôt!