Till Italien!

Kan det finnas något bättre än att känna historiens vingslag i Dolceaqua, en knapp mil norrut från Ventimiglia? Reservera torsdagen den 8 april för vinprovning på enoteket i byn. Enoteket har fått pris för att det är ett av Italiens bästa. Vi provar norditalienska viner av hög kvalitet och äter sedan lunch tillsammans för att prova vinerna till mat. Närmare information om priser och anmälan kommer senare.

Dolceaqua är en liten en stad med 2.000 invånare. Av slottet, som byggdes 1151 och slutgiltigt förstördes 1887, finns bara ruiner kvar. De gamla husen i byn, ibland sex våningar höga, leder ner till floden som kallas "la Nervia". En vacker valvbro leder från "la Terra" till "Borgo". Claude Monet målade bron i många olika versioner. Byn är helt fantastisk med ett virrvarr av häftiga och extremt smala, vindlande gränder. Under århundraden var produktionen av olivolja den helt dominerande näringen i trakten. Idag producerar bönderna mest det lokala vinet "Rossese di Dolceacqua", ett ganska robust rött vin som är ett utmärkt val att skölja ner lunchen med.

På vinslottet

Hon greppade om foten på glaset med tummen, pek- och långfinger och höll upp det mot ljuset. Sedan sänkte hon ner det och lutade det sedan åt sidan för att vinets färg tydligt skulle synas . Mörkt rött och tätt längst ner, och sedan mer åt oxblod längre upp. Sedan drog hon långsamt in aromerna som påminde om mörka frukter. Med slutna ögon konstaterade hon att det här var ett vin hon gillade. Hon drack en liten klunk och höll kvar vinet i munnen samtidigt som hon drog in lite luft med ett diskret sörplande ljud. Så svalde hon och kände att i smaken infriade de löften som doften utlovat; packat med frukt, dragning åt lakrits och generöst, men förvånansvärt ungt och friskt. Syran och tanninerna var i perfekt balans. Färdigt att drickas — nu genast! Cuvée Étoiles gjort på druvorna Syrah, Grenache och Cabernet Sauvigon . Vinet hade lagrats en liten tid på små ekfat som givit den extra dimensionen av fat, utan att det var påträngande.

Vi hade kört från Nice tidigt samma morgon och försökt undvika att få sällskap med cyklisterna i Tour de France som på förmiddagen skulle starta i Monaco för att gå i mål i Brignoles. Vi låg före med bra marginal och åkte för säkerhets skull ända bort till Saint Maximin där vi tog av mot Saint Julien le Montagnier. Himlen var vykortsblå och utsiken bedårande. Bergen var verkligen magnifika. Lager på lager byggdes på i olika grågröna nyanser. Slätterna nedanför var täckta med vinstockar som växte i den röda jorden. Längre upp i bergen var det istället ängar med en och annan hjord med lamm som drev omkring. En åsneflock dök plötsligt upp framför bilen och vi fick snabbt stå på bromsen. Stackars åsnor. Snart skulle de antagligen bli korv och deras öron slokade redan som om de hade en föraning om sina öden.