Vi susade längs franska sydkusten, längs havet. I högtalarna spelade Nino Ferrer "Les Cornichons" och franska chansons. Vi sjöng med så gott vi kunde. Solen strålade och havet var helt enkelt oemotståndligt blått och inbjudande.
Snart kom vi till Bandol, den lilla vinorten vid havet strax öster om Marseille. En härlig vinort och ett vinområde med kvalitetsviner. Även om produktionen av rosévin ökar alltmer där är det här ett historiskt rödvinsområde med genomgående hög kvalitet på vinerna och med dominans av druvan mourvèdre. Enligt de lokala vinlagarna måste vinerna härifrån innehålla minst 50 procent av mourvèdre och lagras på ekfat i minst 18 månader. Redan under romartiden skeppades vin ut från Bandols hamn. Vinet nådde vida omkring och dracks vid Ludvig den XIV.s hov i Versailles.
Området som omfattar 1300 hektar ligger alldeles vid havet. Från vingårdarna har man en
underbar utsikt över Medelhavet. Druvan mognar sent och trivs på de varma
sydsluttningarna med närheten till havet. Vinerna blir mörka, tätt packade,
kryddiga och med utpräglade tanniner. De behöver lagras flera år för att uppnå
sin bästa nivå. Jag läste för en tid sedan att mourvèdre kallas ”den latinska
machodruvan” och då förstår ni hur den är och hur vinerna kan bli.
Det finns flera bra vinmakare i Bandol och jag har varit hos rätt många. Intill vattenrutschkanan vid stranden i Sanary-sur-Mer ligger ett vinslott från 1600-talet, Château Pradeaux. Inte mycket verkar ha hänt sedan dess, slottet är lite luggslitet och vinfamiljen något märklig, men vinerna är bra och det verkar som om vinmakningsrecepten har hållit sig genom århundradena. Vi provade rött och rosé medan barnen tjoade från rutschkanan.
Jag gjorde ett oförglömligt besök på Domaine Tempier. Där fick jag hela historien om vingården berättad för mig.
År 1936 gifte sig Lucien Peyraud med Lulu Tempier, dotter till Alphonse Tempier. Tillsammans fick paret gården Domaine Tempier som bröllopsgåva från Lulus föräldrar. De fick ordning inte bara på sin egen vingård som var lite nedgången, utan de inspirerade resten av Bandol att återplantera mourvèdre och höja kvaliteten på vinerna. Området hade inte hämtat sig från vinlusens härjningar och världskrigen och var återplanterat med enkla druvsorter.
Jag
träffade Lulu för ett antal år sedan när jag tillsammans med vinvänner besökte
vingården. Hon var då en mycket gammal dam som förklarade att hon aldrig drack
vatten utan bara vin och helst från den egna vingården. Vi som var där smakade
vinerna och de är outstanding, förmodligen de bästa i Bandol. Jag förstår Lulu.
Inlägg
